Denna studie behandlar huruvida man kan likställa en överlåtelsebesiktning beställd av en säljare med en överlåtelsebesiktning beställd av en köpare. Syftet med studien är att genom de olika rättskällorna diskutera problematiken i frågan om en köpare kan ha samma tillit till en överlåtelsebesiktning som är beställd av säljaren som om köparen själv beställt den. NJA 2017 s 113 gjorde överlåtelsebesiktningen till en aktuell fråga då HD menade på att man inte kan ha samma tillförlitlighet till att en tjänst ska värna om ens egna intressen när tjänsten är beställd och finansierad av motparten i affären. I studien framgår att NJA 2017 s 113 inte gett det resultat som man först skulle kunna tro. Detta då det är vanligt förekommande att överlåtelsebesiktningar beställda av säljaren är den besiktning som köparen förlitar sig på vid fastighetsköp. Huruvida besiktningsaktörer väljer att anpassa besiktningsprotokollen efter vem som är beställaren av överlåtelsebesiktningen samt påtryckningar från annat håll finns det inget givet svar på. Slutsatsen landar i att det råder stor ovisshet i frågan om överlåtelsebesiktningars trovärdighet beroende på vem som är beställare. Jori Munukka menar på att någon form av klarläggande från fastighetsbranschen hade varit önskvärt. Munukka menar vidare att fastighetsbranschen måste förklara syftet med överlåtelsebesiktningar beställda av säljaren alternativt helt stoppa användningen av dessa besiktningar.

This study examines whether one can equate a transfer inspection ordered by a seller with a transfer inspection ordered by a buyer. The purpose of the study is to discuss, through the various sources of law, the problem in the question of whether a buyer can have the same confidence in a transfer inspection ordered by the seller as if the buyer himself ordered it. NJA 2017 s 113 made the transfer inspection a current issue as the supreme court meant that one cannot have the same confidence that a service will protect one's own interests when the service is ordered and financed by the counterparty in the deal. In the study, it appears that NJA 2017 s 113 did not yield the result one would first believe. This is because it is commonplace for transfer inspections ordered by the seller to be the inspection that the buyer relies on for property purchases. There is no given answer whether inspectors choose to adapt the inspection protocols to who the purchaser of the transfer inspection is and whether pressure from elsewhere is a deciding factor. The conclusion is that there is great uncertainty about the question of the credibility of transfer inspections, depending on who the client is. Jori Munukka believes that some form of clarification from the real estate industry would be desirable. Munukka further argues that the real estate industry must explain the purpose of transfer inspections ordered by the seller or alternatively completely stop the use of these inspections.