Uppsatsen behandlar den svenska Försvarsmaktens reformering från invasionsförsvar till insatsförsvar utifrån ett teoriprövande perspektiv. Syftet med uppsatsen är att analysera huruvida det krävs en förståelse av socialdemokraternas moraliska bevekelsegrunder och normativa utgångspunkter för att förklara reformering eller om det är tillräckligt att applicera den realistiska förklaringsmodellen för att få en djupare förståelse av reformeringen? Uppsatsen visar på att realismens och konstruktivismens teoretiska förklaringskraft till reformeringen är tillfredställande samt att den svenska säkerhetspolitiska retoriken domineras utav en nyttomaximerande logik. Därav är slutsatsen att det inte krävs en förståelse av socialdemokraternas moraliska bevekelsegrunder och normativa utgångspunkter för att förklara den svenska försvarsmaktens reformering utan det räcker att applicera den realistiska förklaringsmodellen för att få en djupare förståelse av reformeringen.

This thesis is concerned with the reformation of the Swedish Armed Forces from an operational defense force to a rapid action force on the basis of a comparative theoretical perspective. The main purpose being to analyze whether it is necessary to have an understanding of the Social Democratic Party’s moral and normative reasons to understand this shift or if it is enough to apply the realistic explanation model to appreciate the reformation. It has been shown that theoretically, the theories of realism and constructivism both satisfactorily cover the reformation; and that the Swedish security polity rhetoric is dominated by the logic of maximizing relative gains. In conclusion, this thesis shows that it does not require an understanding of the Social Democratic Party’s moral and normative reasons to comprehend the reformation of the Swedish Armed Forces. Notably, it is sufficient to apply the realistic explanation model to obtain a deeper understanding of the reformation.