Enligt UNHCR är användningen av frihetsberövande av asylsökande icke önskvärd och bör alltid undvikas. Dock bör asylsökande i undantagsfall tas i förvar om det tydligt föreskrivs i nationell lagstiftning som är i överensstämmelse med allmänna normer och principer i internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter. Skälen till detta är att skapa rättsliga garantier mot godtycklig behandling och att i största utsträckning skapa en säker ställning åt utlänningar (prop. 1975/76 s. 67). Uppsatsen spårar principer om icke-diskriminering och förbud mot godtycke som utgör grunden för skydd av asylsökande i den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter och försöker hitta hur dessa principer tillämpas på den svenska Utlänningslagen (UtlL 2005:716). Mot bakgrund av dessa principer analyseras bestämmelserna i kap.10, 1§ andra stycket punkt 2 eller 3 och tredje stycket som jag anser lämnar stort utrymme för subjektiva bedömningar som bör vara till skada för asylsökandes rättstrygghet, så länge som "utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter" som avgör om en utlänning får hållas i förvar enligt detta lagrums bestämmelse inte tydligt specificeras. Förhoppningsvis kommer denna brist att behandlas i en ny utlänningslag där det föreslås flera lagändringar, inklusive införandet av en ny bestämmelse i utlänningslagen (2005:716) som innehåller de överväganden som skall göras för att avgöra om det finns risk för avvikande och att det då föreligger anledning att utlänningen tas i förvar (SOU 2009:60).

According to UNHCR, the use of detention against asylum seekers is inherently undesirable and should therefore be avoided. However, detention of asylum seekers may in exceptional cases be resorted to, if it is clearly provided for in national legislation in conformity with general norms and principles of international human rights law. The reasons for this is to create legal safeguards against arbitrary treatment and as much as possible to create also a safe position for aliens (prop. 1975/76 p. 67). This essay traces the principles of non-discrimination and prohibition of arbitrariness which provides the basis for the protection of asylum seekers in international human rights law and tries to find how these principles are applied in the Swedish Aliens Act (UtlL 2005:716). In light of these principles, provisions in chapter 10, section 1 second paragraph, points 2 or 3 and the third paragraph UtlL 2005:716 are analyzed. In my view, provisions in that section of law likely leave much room for subjective judgments that should be of concern for asylum seekers' legal security, as long as "the alien's personal situation or other circumstances" that determine whether an alien may be detained have not been clearly specified in the Alien’s Act. Hopefully, this lack of clarity should be addressed in a new Alien’s Act, which proposes several legislative changes including the introduction of a new provision that contains the considerations to be made to determine if there is a risk of absconding and that there is then reason that the alien should be detained (SOU 2009:60).