Vardagliga konversationer kan sätta igång deltagande processer, men kan samtidigt också innebära ett hot mot normativa professionella praktiker. Min studie undersöker kommunikation och narrativa metoder i ett internationellt utvecklingssamarbete. Undersökningen observerar de möjligheter berättelser kan ha för biståndsprojekt och syftet är att framföra betydelsen av vardagshistorierna i beslutstagandet. Jag bestämde mig för att konstruera en fallstudie om slumområdet Kibera i Nairobi där olika organisationer arbetar med samhällsbyggande. Min avsikt var att jämföra två olika datakällor från Kibera för att undersöka vilka möjligheter lokalbefolkningens berättelser och vardagshistorier bjuder på. Missförstånd mellan olika aktörer uppstår eftersom individer upplever världen på olika sätt och detta gör fallstudien av Kibera intressant att undersöka. Genom att jämföra två olika narrativa källor, med hjälp av olika teoretiker, är det möjligt att visa orsakerna till varför det existerar en klyfta mellan experterna och den lokala befolkningen. Studien utnyttjar en fallstudiemetod, eftersom målet är att etablera en djupare förståelse för hur vardagsberättelser kan förbättra kommunikationen inom design och internationellt biståndsarbete. Efter en noggrann innehållsanalys av olika källor är det möjligt att konstatera att narrativa metoder skapar en bättre förutsättning för internationella biståndsprojekt och dessutom en starkare relation mellan internationella aktörer och utsatta lokala grupper. Vardagsberättelser skapar en naturlig omgivning för aktörer att uttrycka deras tankar och önskemål.

Everyday conversations can simultaneously be a spark for participatory processes and a threat to normative professional practices. My study examines communication practices and narrative methods in a development work context. The study observes the opportunities storytelling can bring to development projects and aims to highlight the importance of everyday narratives in decision-making processes. In order to explore the possibilities storytelling and everyday narratives bring to the table, I decided to build a case around Kibera slum area in Nairobi, where different actors are operating with community building, and compare their narratives. Stakeholders inevitably experience reality differently, which leads to disconnections and misunderstandings, and this makes the case study of Kibera interesting - by comparing the narratives of the two data sources from Kibera with the help of different theorists, it is possible to reveal the underlying reasons why a gap of connection exists between the different stakeholders. A case study research strategy is necessary in order to understand more profoundly how storytelling as a participatory tool can improve communication in design and development practice. After careful content analysis of different data sources, it is possible to conclude that using narrative methods to establish connections between foreign experts and vulnerable local communities builds a better foundation for development projects; storytelling creates a neutral setting where different stakeholders can find a way to express their thoughts and desires naturally.