Denna studie syftar till att undersöka valaffischen som visuellt kommunikationsmedel. Genom en kvalitativ innehållsanalys har sex stycken valaffischer från riksdagsvalet 2018 undersökts. De tre största partierna SD, S, och M bidrar med två affischer vardera och budskap, utformning och retorik har sedan jämförts. Uppsatsen tar avstamp i teorier kring visuell retorik och kroppsspråk, i kombination med politisk kommunikation och färgsymbolik. Affischerna analyseras först semiotiskt för att sedan kopplas samman med det teoretiska ramverket. Resultatet visar att alla tre partierna bygger sina affischer på latent retorik innehållandes implicit argumentation. Partirepresentanterna lyfts fram med etos-appeller och professionaliseringen har lett till att affischerna mer och mer liknar vanlig reklam. Valaffischen är numera en del av ett större kampanjpaket och formas därefter; budskapet skall kunna fungera i olika format.