Syftet med denna uppsats är att undersöka om det är relevant att tala om könsöverskridande i teaterpjäsen Den elektriska flickan samt se om det går att möjliggöra förändringar i ett sådant arbete. Teoretiska perspektiv är semiotik- och genusanalys samt dramaanalys av pjäsens manus, analyserande av dess sceniska slutproduktion och därtill intervjuer. Dessa fungerar som ett gestaltande ljudverk och ger ökad förståelse kring arbetsprocessen. Jag har funnit att det är möjligt att jobba utanför rådande könsidentiteter att det finns intresse från skådespelare, regissör och dramatikers håll att frångå bilden av teatern som ett speglande av verkligheten, där vi ständigt reproducerar bilder av en normerande könsuppdelning

The aim with this essay is to investigate if it’s relevant to speak of gender breaking theatre in the play Den elektriska flickan and to see if it’s possible to make changes possible in such work. Theoretical perspectives are semiotic analysis and gender analysis, and a drama analysis of the script of the play, analysis of the scenic end production, and to that, interviews. They function as a creative sound piece and gives increased comprehension about the work in progress. I have found that it is possible to work outside existing gender identities. It seems that there is an interest, from actors, director and playwright to abandon the picture of theatre as a reflection of reality, where we constantly reproduce pictures of a normative gender.