Undersökningen syftar till att skapa förståelse för hur det sociala mediet Instagram påverkar det huvudsakliga narrativet i det transmediala projektet SKAM (2015–2017) och hur det påverkar dess publik utifrån en diskursanalys. Detta genom en narrativanalys kombinerat med teorier kring visuell retorik för att kunna applicera en jämförelseanalys mellan de olika medierna. Narrativanalysen användes sedan som grund för diskursanalysen genom dess frambringande av diskursiva yttringar från SKAM-produktionens sida. Undersökningen resulterade i insikter kring en relativt liten narrativ expansion i valet av Instagram som medium, samtidigt som det expanderar den berättande världen till en ny ontologisk nivå. Det pekar också på hur publiken disciplineras till olika engagemangsnivåer där en ontologisk osäkerhet och falsk känsla av social interaktion infinner sig, men undersökningsmaterialets omfång visade sig vara för litet för att få en fullständig och uttömmande konklusion. För vidare studier visar undersökningen att ett större material och fler interdisciplinära teorier krävs vid undersökningar av transmediala narrativ och dess effekter.

The purpose of the study is to create understanding of how Instagram as a social media and narrative tool, effects the canon narrative of the transmedia project SHAME (2015-2017) and how the effects on its target audience can be understood through discourse analysis. A comparison between the narratives are executed through an application of narrative theory and visual rhetoric’s. The results from the narrative analysis was the foundation in which the discourse analysis found the discursive utterances from the production of SHAME. The study found insights on a relatively small narrative expansion in the use of Instagram as narrative tool, but at the same time it created a diegetic level on a new ontological level. It also shows that the target audience get disciplined to different engagement levels where an ontological uncertainty and false social interaction emerges. However, the study material did not suffice for a satisfying conclusion. The study shows that for further research a bigger study material and more interdisciplinary theoretical fields are needed in the study of transmedia narrative and its effects.