Det finns många faktorer som hindrar äldre människor från att kunna ta sig ut i den tätortsnära naturen. Den här uppsatsen beskriver hur servicehusets sociala och fysiska faktorer påverkar de boendes möjligheter för vistelse i den tätortsnära naturen. Studien inkluderar även en analys av vad de boendes egna möjligheter och begränsningar har för betydelse i frågan. Kvalitativa intervjuer med boende, anställda, frivilliga och en anställd på de sociala nämndernas stab har gjorts för att undersöka servicehusen som boendeform. Eftersom många av de boende har svårt att gå är serviceboendets fysiska struktur, som balkonger, uteplatser och närhet till grönområden, av stor betydelse. Servicehusets sociala aspekter, det vill säga samspelet mellan de äldre själva, deras anhöriga och de anställda på servicehusets mötesplatser/fritidscenter, har även de en ansenlig betydelse för hur ofta de äldre kommer ut. De intervjuade boende har olika behov av att få komma ut, men flera av dem uttrycker en önskan att få komma ut oftare.

There are many factors that prevent older people from being able to visit green urban areas. This essay describes how the social and physical aspects of a private and a municipal block of service flats affect the resident's possibilities to visit green urban areas. The study includes an analysis of the significance of residents' own possibilities and limitations. Qualitative interviews with residents, staff, volunteers and a staff member of the city’s social security office have been performed in order to examine the service flats. Since many of the residents have physical handicaps, the construction of the building, balconies, patios, distance to green areas etc, has a great significance. Another significant factor is the social aspect of the service flats, meaning the interaction between residents, their family and the staff. The interviewed residents have different needs to be outdoors, but several of them express a wish to get out more often