Denna studie undersöker med hjälp av en fallstudie hos två filmproduktionsbolag, King Edward och Cinematik hur co-design som metod hade kunnat användas inom postproduktionsprocessen av reklamfilm. Med en teoretisk djupdykning i filmproduktionens fyra processer; förproduktion, produktion, postproduktion, distribution och metoden co-design har det legat som grund för undersökningen. Även teori kring filmens historia och reklamfilm har undersökts för att ge en bättre grund och tyngd till resultatet. Med kvalitativa intervjuer på båda företagen har information samlats in kring hur deras arbetsprocess ser ut och vad deras tidigare kunskap kring co-design var och om de själva hade ansett att det hade varit användbart. Genom en jämförelse av den insamlade teorin och resultatet från företagen har en prototyp skapats som visar vart i en postproduktionsprocess inom reklamfilm som implementering av co-design hade varit möjligt. Det sammansatta resultatet visar att co-design som det används inom produktdesign inte hade varit möjligt inom film, men att vissa delar av metoden, nämligen att låta kunden vara med tidigt i postproduktionsprocessen och dela med sig av sina erfarenheter beroende på vilken kund reklamen riktas åt hade varit möjligt att implementera. Genom att ha kunden med i det tidiga skedet av postproduktionen hos produktionsbolag hade färre revideringar gjorts i processen och färre möten med kund som tvingat fram ändringar i filmerna hade undvikits.

This thesis explores through a case study with two film production firms, King Edward and Cinematik how co-design as a method would be applicable in post-production of commercials. With a theoretical deep dive into the film production’s four phases; pre-production, production, post production, distribution and the method of co-design it has been the foundation of this thesis. Further information has been gathered for film history and commercials to give a better understanding and weight for the analysis. By doing qualitative interviews on both firms, information has been gathered regarding their production process, and their previous knowledge of co-design and if they themselves believe that it would be a useful method. By comparing the gathered theory with the results from the interviews, a prototype has been created showing where in a post-production process, in commercials, co-design as a method could be implemented. The combined result proves that the way co-design is used in production design would not be viable in film production, but that some parts of the method could be implemented depending on the client and the commercial, for example if the client has specific experiences needed for the film. By having the client be a part of the early stages of the post production process at a film production firm, less revisions would be needed and less meetings would be needed for fixes.