Sammanfattning Syfte Syftet med föreliggande studie var att undersöka om olika förbehandlingar av metallens yta påverkar bindningsstyrkan mellan CoCr och porslin. Material och metod Sexton metallbasar med totalt 64 porslinscylindrar tillverkades genom gjutning av CoCr och porslinsuppläggning (de olika skikten; bondingagent, opak och dentin). Metallbasarna delades slumpmässigt in i 4 grupper; SB 50 sandblästrade med 50 m Al2O3, SB 250 sandblästrade med 250 m Al2O3, OASB oxiderade med atmosfäriskt tryck och sandblästrade med 250 m Al2O3, samt kontrollgrupp OVSB oxiderade i vakuumtryck och sandblästrade med 250 m Al2O3, samtliga grupper blästrades med 3 bars tryck. Efter glansbränning termocyklades provkropparna i 5000 cykler, förvarades fuktigt i 36o C och testades enligt ISO/TS11405:2016. Resultaten analyserades med one-way ANOVA, Tukey´s test. Signifikansnivån sattes till  = 0,05. Brottytorna analyserades visuellt och fotograferades i mikroskop. Resultat Medelvärdet för samtliga grupper var likvärdiga men med stor skillnad i spridning inom grupperna. Brotten delades in i tre grupper, adhesiv-, kohesiv- och blandfraktur. Slutsats Med reservation för de begränsningar som finns inom föreliggande studie kan följande slutsatser dras: • De olika förbehandlingsmetoderna, oxidering med vakuum eller atmosfäriskt tryck följt av sandblästring eller enbart sandblästring med olika kornstorlekar, ger ingen specifik skillnad vad gäller bindningsstyrkan mellan metall och porslin. • Oxidering med vakuum har ingen negativ inverkan på bindningsstyrkan mellan metall och porslin. De-gasing av metallen kan utföras. • Sandblästring med 50 μm hade större spridning inom gruppen än de övriga tre grupperna. • Studiens nollhypotes kan bekräftas.

Abstract Purpose The purpose of the present study was to investigate whether various pretreatments affect the bond strength between CoCr and porcelain. Material and method 64 porcelain cylinders were manufactured (bonding agent, opaque, dentin) divided on sixteen metal bases. The metal bases were randomly divided into 4 groups; SB 50 sandblasted with 50 m Al2O3, SB 250 sandblasted with 250 m Al2O3, OASB oxidized with atmospheric pressure and then sandblasted with 250 m Al2O3 and control group OVSB oxidized in vacuum and then sandblasted with 250 m Al2O3. All groups were sandblasted with 3 bars pressure. After glazefiring, the specimens were thermocycled 5000 cycles, stored in moist at 36o C and tested according to ISO / TS11405: 2016. The results were analyzed with one-way ANOVA, Tukey's test with significance level  = 0.05. The fracture surfaces were analyzed visually and photographed in microscope. Results The mean values in all groups were equivalent but with large difference in standard deviation within the groups. The fractures were divided into three groups, adhesive-, cohesive and mixed fractures. Conclusion Within the limitations of the study, the following conclusions can be drawn: • The different pretreatment methods, vacuum or atmospheric pressure, oxidation with or without sandblasting do not affect the bond strength between metal and porcelain. • Oxidation with vacuum does not adversely affect the bonding strength between metal and porcelain. De-gasing of the metal can be performed. • Sandblasting with 50 μm had a greater deviation within the group than the other groups • The study's null-hypothesis can be confirmed