Syfte: Syftet med denna laborativa pilotstudie var att undersöka huruvida en misfit mellan ett implantat och en skruvretinerad bro ökade risken för sprickor och chip-off frakturer i porslinet, samt risken för uppskruvning av implantatskruvarna. Material och metod: Tjugo stycken implantatstödda skruvretinerade femledsbroar tillverkades i titan med ytporslin. Provkropparna fördelades lika mellan en testgrupp och en kontrollgrupp. I testgruppen skapades en misfit på 150 μm mellan bron och implantatet vid position 5. Provkropparna genomgick artificiellt åldrande i en cyklisk belastningsmaskin i 100 000 cykler. Synliga sprickor och chip-off frakturer noterades under och efter testet och skruvarna kontrollerades gällande uppskruvning. Resultat: Synliga sprickor i porslinet uppstod signifikant mer frekvent i testgruppen i jämförelse med kontrollgruppen. Nio broar i testgruppen uppvisade sprickor jämfört med en bro i kontrollgruppen. Tre chip-off frakturer uppstod i testgruppen jämfört med noll i kontrollgruppen, skillnaden var inte statistiskt signifikant. Vid kontroll av implantatskruvarna sågs inga signifikanta skillnader mellan varken implantatpositioner eller grupper gällande retorque-värde. Inga av skruvarna var lösa. Slutsats: Inom denna studies begränsningar tyder resultaten på att närvaron av en misfit mellan implantat och överkonstruktion kan öka risken för sprickbildning och/eller chip-off frakturer. Vidare studier krävs för att bekräfta dessa resultat.

Aim: The aim of this laboratory pilot study was to investigate whether a misfit between an implant and a FDP increase the risk of cracks, chip-off fractures and screw loosening of screw-retained implant-supported FDPs. Material and Method: Twenty screw-retained five-unit implant-supported FDPs were made in titanium with veneering porcelain. The specimens were evenly distributed into a test and control group. In the test group a misfit of 150 μm was created between the implant and FDP at position 5. All specimens underwent artificial aging in a cyclic loading machine for 100 000 cycles. Visible cracks and chip-off fractures were recorded during and after the test and the specimens were controlled for screw loosening. Results: Visible cracks within the porcelain veneer occurred significantly more often in the test group compared to the control group. Nine FDPs in the test group presented visible cracks, compared to one in the control group. Three chip-off fractures were recorded in the test group, none in the control group. This difference was not statistically significant. The retorque values of the screws presented no statistical significant differences neither between the implant positions nor the groups. None of the screws in the groups were loose. Conclusion: Within the limitations of this pilot study the results indicate that the presence of a misfit may increase the risk of cracking and/or chip-off fractures. Further studies are needed to confirm these findings.