Syfte Att undersöka om 3D-printade modeller ändras i dimension beroende på hur de är framtagna, hur 3D-printade modeller förhåller sig till äldre mer etablerade tekniker samt ifall härdningsteknik av 3D-printade modeller har en inverkan på dimensionsstabilitet. Material och metod Totalt 80 modeller, 40 modeller av två olika typer tillverkades med fyra tillverkningstekniker; två grupper med In-house 3D-printade modeller med två olika härdningstekniker, en grupp med laboratorieproducerade 3D-printade modeller och en grupp med gipsmodeller. Modellerna mättes i 3 led under de första sju dagarna efter tillverkningen, och därefter en gång efter ytterligare 7 dagar. Data jämfördes mellan dagar , grupper, typer av modeller och axlar. Resultat En mindre generell krympning i dimensionen kan observeras framförallt i en av axlarna. Värdena jämfört med mätningen vid första dagen varierade mellan -0,078 mm och 0,014 mm. Gips- och laboratorieframställda modeller uppförde sig något mer dimensionsstabilt an In­ house printade modeller. Konklusion Dimensionell stabilitet hos alla grupper ligger inom klinisk acceptansnivå, vilket innebär att alla tillverknings- och härdningstekniker som används i studien är lämpliga i klinisk praxis. Fler studier behövs för att stödja dessa resultat och bidra till utveckling och forskning avseende tillverkningsteknik och material som används inom tandvården.

Objective To examine whether 3D printed objects change in dimension depending on how they are manufactured, how they relate compared to more established techniques and if curing technique of 3D printed models has an impact on it's dimensional stability in a sho11-term perspective. Material and method A total of 80 models, 40 models of two different shapes were manufactured using four different manufacturing techniques, with ten models of each shape in every group. The groups were two groups with In-house 3D printed models with two different curing techniques, one group with laboratory manufactured 3D printed models and one group with dental plaster models . The models were measured in 3 axes during the first seven days after manufacturing, and then once more after additional 7 days. The data was compared between days, groups, types of model and axes. Results A minor general shrinkage in dimension can be observed, especially in one of the axes. The changes between day 1 and day 14 ranged between -0,078mm and 0,014mm. Plaster- and laboratory manufactured models behaved slightly more dimensionally stable than In-house printed models. Conclusion Dimensional stability of all the groups are within clinically acceptance level, implying that all manufacturing- and curing- techniques used are applicable in clinical practice. More studies are needed to support these results and contribute to the development and research regarding manufacturing techniques and material used within dentistry.