Syfte: Syftet med studien var att utröna huruvida produktionsmetoden påverkar passformen för singelkronor i kobolt-krom (Co-Cr) och samtidigt undersöka vilken produktionsmetod som ger det minsta utrymmet för cement. De produktionsmetoder som undersöktes var fräsning-gjutning (FG, motsvarande engelska term: milled wax – lost wax), fräsning (F) samt lasersintring (LS). Metod: Undersökningen utfördes med replikametoden. Metoden som sådan är allmänt vedertagen och uppvisar tillförlitlighet vad avser att skapa en avbildning av cementfilmens tjocklek. Silikonavgjutningarna, tio stycken för varje produktionsmetod, snittades och undersöktes under ett ljusmikroskop vid 31 gångers förstoring. Med en för endamålet avsedd och kalibrerad mjukvara mättes cementfilmens tjocklek på sammanlagt nio punkter på varje silikonavgjutning. Statistiska analyser utfördes med one-way ANOVA med Bonferronikorrektion. Värden för punktpar som inte uppfyllde kriterierna för one-way ANOVA underkastades Mann-Whitney test. Resultaten från det senare korrigerades manuellt för typ-1 fel. Resultat: LS hade ett signifikant mindre utrymme för cement än FG avseende alla punktpar sammanlagt (p = 0,018). Marginalt uppvisade LS signifikant bättre passform än både FG (p = 0,006) och F (p = 0,003). I chamferpreparationens mitt uppmättes signifikant lägre värden för cementutrymmet hos LS jämfört med FG (p = 0,008). Vid mittpunkterna på de axiala väggarna uppvisade LS signifikant bättre passform jämfört med FG (p = 0,002) och F (p = 0,018).