Sammanfattning av artikel i Research and Investigations in Sports Medicine (RISM), doi.org/10.31031/RISM.2020.06.000644.

Skolan är en arena där de allra flesta barn och ungdomar kan nås, och ökad fysisk aktivitet (FA) i skolan har visat sig kunna förbättra elevers koncentration och självkontroll mer än någon annan metod. Syftet med denna artikel var att presentera och diskutera interventionseffekter av FA som genomförs i klassrum jämfört med motorisk träning och idrottsundervisning.

Resultaten från studier med extrainsatt FA i skolan är inte entydiga, men idrottsundervisning som inkluderar motorisk träning verkar vara mest lovande. Flera forskningsstudier visar att motoriska färdigheter bättre än aerob kondition/syreupptagningsförmåga kan förutsäga skolprestationer. Aerob träning med hög fysisk ansträngning har inte visat sig vara en framgångsrik metod för att förbättra kognitiv funktion hos barn, medan kognitivt engagemang i FA på måttlig nivå verkar vara den mest lovande typen av träning. Pulsträning i klassrum verkar inte förbättra någon exekutiv funktion och klassrumsbaserad FA har inte haft särskilt positiv inverkan på skolprestationer. Även om det finns visst belägg för att ett enda pass med måttlig FA kan förbättra kognitiv prestanda bland barn, kan alltför intensiva nivåer av FA förta eventuell positiv effekt. I många studier saknas en teoretisk grund som förklarar varför pulspass i klassrum skulle kunna förbättra skolprestationer. Vad eleverna förväntas lära sig av FA i klassrummet behöver klargöras och förtydligas.

En utökning av skolämnet idrott & hälsa och motorikträning kan vara en möjlig väg för att förbättra såväl motorik som skolprestationer hos barn och ungdomar, särskilt när undervisningen planeras och genomförs av utbildade idrottslärare. Daglig idrottsundervisning i kombination med anpassat motorikstöd kan förbättra inte bara motorik utan även skolprestationer samt andelen elever som når behörighet att söka till gymnasieskolan. Dessutom skulle interventionen kunna ge ekonomiska vinster för samhället i form av minskade sjukvårdskostnader och produktivitetsvinster visar hälsoekonomiska analyser. Välutbildade idrottslärare behövs som kan omsätta forskningsresultat i praktiken, dvs utforma och genomföra motorikobservationer, ge relevant motorikstöd samt planera idrottsundervisning för att optimera effekter på elevers motorik, kognition och skolprestationer.

Slutsats: Det finns begränsade och ofullständiga belägg för effekterna av olika FA-program i skolan på kognitiv funktion och skolprestationer. Måttliga nivåer av FA med kognitiva utmaningar är effektivare än aerob träning. Det finns ett starkt samband mellan motorisk kompetens och skolprestationer. Idrottsundervisning som inkluderar motorisk träning verkar vara mer lovande än FA i klassrummet. Resultat från strukturerad motorikobservation vid skolstarten är förknippad med senare skolprestationer och kan användas som en indikator på barns framtida skolprestanda. Daglig idrottsundervisning och anpassad motorikträning kan positivt påverka motorik, betyg samt andel elever som når behörighet för högre utbildning.

Nyckelord: Grundläggande motoriska färdigheter (FMS); Checklista för MUGI-observation; Idrott och hälsa; Bunkeflo-projektet; Exekutiva funktioner; Kognition; Lärarutbildning

Artikeln i sin helhet har publicerats i RISM, länk finns på www.mugi.se:

Ericsson, I. (2020). Physical Activity Interventions in School and their Impact on Scholastic Performance. Research & Investigations in Sports Medicine, 6(4), 543-550.