In 2003, the Danish Football Association introduced a new club licensing system for its first-tier clubs. Among the criteria for the system was a requirement for clubs to play at a stadium with a minimum capacity of 10,000 spectators. This paper aims to understand how the Danish Football Association and the Danish league clubs have succeeded in their efforts to make their licensing criteria a public concern by standardizing them at a municipal level. It presents a case study examining how the policy process surrounding the decision of building a new stadium in the Danish village Hobro changed – in a peculiar way – what in institutional theory is understood as a (voluntary) standard into a directive for Mariagerfjord Municipality. The case is illustrative of policy processes regarding stadium funding in other parts of Denmark and most likely in other Scandinavian countries.
2003年, 丹麦足球协会为其一级俱乐部推出了新的俱乐部许可证制度。该制度要求俱乐部必须在最低容量为10,000名观众的体育场内举行比赛。本研究旨在了解丹麦足球协会和丹麦俱乐部联盟如何通过市级标准化成功地将这一许可制度引导成为大众关心的话题。本文提供的案例是研究在丹麦的霍布罗山村建立一个新体育馆的决策政策过程如何改变 - 以一种特殊的方式 - 这在制度理论中被理解为马里亚尔峡湾市政府指令制定的 (自愿的) 标准。这个案例解释了丹麦其他地区以及其他斯堪的纳维亚国家的体育场建设基金的有关政策的制定流程。
Sedan millennieskiftet har den kommunala idrottspolitiken i Sverige och Danmark alltmer kretsat kring elitidrottens krav på anläggningar. Medan företrädare för idrotten krävt ökade investeringar, ofta med hänvisningar till de nationella eller internationella idrottsförbundens standardiserade arenakrav, har kritiker invänt att arenakraven är orimligt stora och inte i överensstämmelse med kommunernas faktiska behov. Trots kritiken har få kommuner i praktiken kunnat stå emot de höjda anläggningskraven, särskilt om motståndet riskerat att utmynna i bestraffningar för kommunens egna elitlag.Denna avhandling handlar om de politiska processer och kom munala erfarenheter som elitfotbollens arenakrav ger upphov till. Från institutionell utgångspunkt analyseras svenska och danska kommuners möjligheter, utmaningar och problem i mötet med elitfotbollens standardiserade arenakrav. Hur kan vi förstå elitfotbollens inflytande över den kommunala idrottspolitiken? Vilka handlingsalternativ har kommunala aktörer? Varför agerar kommunala aktörer som de gör? Detta är frågor som analyseras. Författaren intresserar sig särskilt på de institutionella regleringar som i många fall är styrande för den kommunala anläggningspolitiken – men han konstaterar också att det tas kommunala initiativ för att förändra de strukturer som arenakraven ger upphov till.Jens Alm (f. 1982) är verksam som analytiker vid Idrættens Analyseinstitut i Köpenhamn. Hög standard? En studie om kommunal anläggningspolitik och elitfotbollens standardiserande arenakrav är hans doktorsavhandling i idrottsvetenskap.