Alla barn som bor i Sverige har, enligt barnkonventionen, rätt till en skälig levnadsstandard som kan tillgodose deras ”fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling” (artikel 27). Staten ska hjälpa familjer och vårdnadshavare som inte har råd att säkerställa dessa behov, framförallt i relation till mat, kläder och bostad. Målet för Sveriges barnrättspolitik är att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Trots dessa ambitioner ökar antalet barn i vårt land som saknar en trygg och adekvat bostad. I rapporten En plats att kalla hemma – Barnfamiljer i bostadskrisens skugga får vi ta del av bostadslösa barns och föräldrars erfarenheter och tankar om hur de har blivit påverkade av att inte ha ett hem. Rapporten lyfter fram både de underliggande orsakerna som lett till hemlöshet samt konsekvenserna för familjer som är drabbade. Den vittnar om hur barnen känner sig bortglömda och maktlösa av situationer som varken de själva eller deras föräldrar har kontroll över. Rapporten understryker att tilliten och tilltron till vuxenvärlden och samhällsinstitutioner riskerar att utarmas, vilket i sin tur förutspås kunna få långtgående negativa konsekvenser för barns livschanser.