Denna text för samman erfarenheter av undervisning med idéer om lärande och utbildning. Texten hanterar frågor om hur lärarens arbete kan analyseras och bli en del av ett livslångt lärande. En analys görs med återblickar till erfarenheter av undervisning vid gymnasiet och lärarutbildningen. Existensfilosofiska, pedagogiska och utbildningssociologiska teorier bildar vinklar som undervisning vid lärarprogrammet förstås utifrån. Utifrån dessa vinklar ställs frågor om det inte går det att tänka, vara och handla samtidigt: Är distans ett nödvändigt villkor för ett tänkande med mål att förstå? Befinner sig lärare i ett rum för framträdande till den grad att tänkandet drabbas? Texten föreslår slutligen former för lärares arbete som är ödmjuka men ändå anspråksfulla, krävande men samtidigt generöst tillåtande med förväntningar om det oanade. Ämneslärarundervisningen ska erbjuda rum för både pedagogiska avbrott och för ”disjunction”, möjligheter att jaga efter en flyende horisont parallellt med att skapa plats för ömsom handling ömsom tanke.