Syftet med studien var att beskriva, problematisera och analysera hur frågor om kön/genus hanteras på SiS institutioner. Studien består av observationer vid tio avdelningar, intervjuer med personal och internetbaserade enkäter till personal inom SiS. Den huvudsakliga metoden utgörs av observationerna. Utgångspunkten för dessa var att belysa det konkreta och vardagliga arbetet på avdelningsnivå med avseende på genus. Studien visar att flickor och pojkar bemöttes på olika vis inom ungdomsvården. Pojkarna gavs inte tillgång till samma variation av beteende- och uttrycksmöjligheter som flickorna. De fick bland annat inte visa sin oro och osäkerhet, vara ledsna eller vara ”små”. De skulle lära sig att bli stora, starka, ansvarstagande och rationella män utan att visa sina känslor. Vården kan därför sägas uppvisa en större ensidighet i relation till pojkarna. Bemötandet av flickorna var ett annat. Flickorna betraktades som skörare och man ville hindra dem från att misslyckas. De tilläts i betydligt högre grad att uppvisa variationer avseende uttrycksformer för känslor och beteenden och fick ett större individuellt handlingsutrymme. Inom vuxenvården hade genusperspektivet en underordnad roll. Det fanns inte någon målsättning att vården skulle utveckla klienternas syn på kön. Snarare var det så att verksamheterna bidrog till att befästa rådande, normativa, könsföreställningar och könsstrukturer.