Vilka kunskaper är det som skapar själva lärarprofessionen? I högskoleförordningen (SFS 1993:100) benämns en del av det som ”kunskaper i didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik” och det spänner alltså från övergripande undervisningsperspektiv till den enskilda lärarens praktik. Vi är intresserade av hur ”det stora” (värdegrund, kunskaper om globala utmaningar, ”citizenship education”, didaktiska teorier etc., eller om man så vill didaktisk bildning) kommer till uttryck i ”det lilla”, alltså praxis. Vi använder begreppet didaktisk bildning som ett fylligare och mer mångbottnat alternativ till det anglosaxiska ”Pedagogical Content Knowledge” (PCK), som under senare år har gjort tydliga insteg i svensk ämnesdidaktisk forskning. PCK tar sin utgångspunkt i frågan vilka didaktiska kunskaper som den gode ämnesläraren behöver. Kansanen (2009) menar att PCK fokuserar på den didaktiska hur-frågan, medan den tyska didaktiktraditionen är inriktad på varför-frågan och dess följder för praxis. Med begreppet didaktisk bildning vill vi således anslå ett perspektiv som riktar blicken såväl inåt – mot det som sker i klassrummet – som utåt – mot exempelvis debatt, diskurser och traditioner som påverkar läraren. Den didaktiskt bildade läraren har en mångfacetterad förståelse för undervisningsämnet (inklusive goda kunskaper både i och om ämnet) och problematiserar dess selektiva traditioner. Hen har kunskap, bildning och handlingskompetens att självständigt fatta didaktiska beslut som gör att ”det stora” kommer till uttryck i ”det lilla”. Tillsammans representerar vi tre olika ämnesdidaktiska spår: språk- och litteraturdidaktik, SO-didaktik respektive NO-didaktik.