Ca 30 % av Sveriges befolkning genomgår någon gång i livet behandling med tandreglering. I de fall där bettavvikelsen är mer omfattande är enbart tandreglering inte tillräckligt för att uppnå ett bra bett. Istället kombinerar man tandregleringen med en kirurgisk förflyttning av käkarna s.k. ortognat kirurgi. Dessa patienter besväras ofta, före behandling, av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskler och är dessutom ofta missnöjda med sitt utseende. Då denna behandling är omfattande, kostsam och inte helt utan komplikationer är det av stort intresse att undersöka utfallet av behandlingen och om denna motsvarar förväntningarna hos patienterna.Tidigare studier som har utvärderat utfallet av tandreglering i kombination med ortognat kirurgi har kommit fram till motsägelsefulla slutsatser vad gäller hur behandlingen har påverkat förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskulatur.Det övergripande syftet med denna avhandling är att i en serie studier, före och efter ortognat kirurgi, utvärdera och jämföra före- komsten av smärta och käkfunktionsstörningar hos patienter med stora bettavvikelser.Avhandlingen är baserad på följande studier:delarbete I är en systematisk litteraturöversikt med följande frågeställning:Påverkar ortognat kirurgi förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskulatur?I studien utvärderas den tillgängliga vetenskapliga litteraturen ur ett evidensbaserat perspektiv. Översikten omfattade tidsperioden januari 1966 till april 2006 och utökades senare till maj 2013.Slutsatser i delarbete I• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av diagnostiserad smärta och funktionsstörning i käkleder och tuggmuskler minskar efter ortognat kirurgi• Det vetenskapliga underlaget är begränsat när det gäller en minskning av palpationsömhet i tuggmuskler efter ortognata kirurgi.• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av käkledsljud påverkas av ortognat kirurgi.• Det behövs ytterligare en studier som är av hög eller medelhög kvalitet för att på ett evidensbaserat sätt kunna styrka behandlingsutfallet av ortognat kirurgi när det gäller smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler.delarbetena II och III är kontrollerade studier som undersöker förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler hos patienter med stora bettavvikelser, i jämförelse med personer med eller utan små bettavvikelser (ej i behov av tandreg- lering). Patienterna var remitterade för behandling med ortognat kirurgi. I delarbete III, som är en longitudinell uppföljningsstudie, analyseras hur förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler påverkas av behandlingen och även hur patienttillfredsställelsen är tillgodosedd.Slutsatser i delarbete II och III• Patienter som ska behandlas med ortognat kirurgi har mer smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler jämfört med kontrollgruppen.• Patienter som genomgått ortognat kirurgi har ett positivt behandlingsutfall avseende smärta från käkleder och tuggmuskler.• Efter behandling är förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler låg och i nivå med den i kontrollgruppen.Delarbete IV utvärderar den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen före och efter ortognat kirurgi hos samma individer som i studie II och III.Slutsatser i delarbete IV• Patienter med stora bettavvikelser har innan ortognat kirurgi en sämre självupplevd tuggförmåga och testad tuggprestation jämfört med kontrollgruppen.• Efter behandling förbättras både den självupplevda tuggförmågan och tuggprestationen.Klinisk betydelse:Patienter som har stora bettavvikelser och dessutom smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler har oftast ett positivt behandlingsutfall efter ortognat kirurgi. Dessutom förbättras den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen efter behandlingen. Patienter med stora bettavvikelser som ska behandlas med tandreglering i kombination med ortognat kirurgi kan därför rekommenderas behandlingen för möjlighet till minskade besvär från tuggmuskler och käkleder och förbättrad tuggförmåga.

About 30 % of individuals in the Swedish population will at some stage during life have treatment with orthodontic appliances. In more severe cases, when orthodontic treatment is not considered sufficient enough to correct the malocclusion, the orthodontic treatment is combined with orthognathic surgery. For these cases, a satisfying jaw relation is achieved by surgically moving the maxilla and/or the mandible into a pre-planned position.Patients due to be treated with orthognathic surgery often suffer from an impaired masticatory function, symptoms from the masti- catory muscles or temporomandibular joints (temporomandibular disorders), headaches as well as dissatisfaction with their facial aesthetics.Since orthognathic treatment is expensive, in many cases arduous to the patient and not without complications, it is important to assess the treatment outcome and if this is satisfying for the patients. Previous studies that have examined the outcome after ortho- gnathic treatment have had diverging study designs and have come to different conclusions with regard to both temporomandibular disorders and masticatory function.The overall aim of this thesis was to assess and compare the frequencies of temporomandibular disorders and the masticatory function in patients with dentofacial deformities before and after orthognathic treatment.The thesis is based on the following studies:paper i is a systematic literature review aiming to, in an evidence- based approach, answer the question whether orthognathic treatment affects the prevalence of signs and symptoms of temporomandibular disorders. The review encompasses the period from January 1966 to April 2006 and was further extended to May 2013 in the frame story of this thesis.Conclusions in Paper I and the complementary survey• There is insufficient scientific evidence for a decrease of sub diagnoses of temporomandibular disorders after orthognathic treatment.• There is limited scientific evidence for a reduction of masticatory muscle pain on palpation after orthognathic treatment.• There is insufficient scientific evidence for an effect on temporomandibular joint pain on palpation and temporomandibularjoint sounds from orthognathic surgery.• Further controlled, well-designed studies assessing temporomandibular disorders before and after orthognathic treatment are needed to consolidate strong evidence considering treatment outcomes.papers II and III are studies comparing frequencies of temporomandibular disorders in patients with dentofacial deformities with a control group. The patients were referred for a combined orthodontic and orthognathic treatment to correct their malocclusion. The control group comprised individuals with normal occlusion or minor malocclusion traits not in need of orthodontic treatment. In Paper III, temporomandibular disorders were longitudinally analysed by assessing and comparing frequencies before and after orthognathic treatment. All individuals in the studies were diagnosed according to the research diagnostic criteria for temporomandibular disorders.Conclusions in Papers II and III• Patients due to be treated with orthognathic surgery had more signs and symptoms of temporomandibular disorders and a higher frequency of diagnosed temporomandibular disorders compared with the age- and gender matched control group.• Patients with dentofacial deformities, corrected by orthodontic treatment in conjunction with orthognathic surgery, had a positive treatment outcome in respect of myofascial pain and arthralgia.• After treatment the frequency of temporomandibular disorders in the treatment group was low and at an equivalent level of that in the control group.paper iV evaluates the self-estimated masticatory ability and the masticatory performance before and after orthognathic treatment in the same individuals as in Paper II and III.Conclusions in Paper IV• Masticatory ability and performance increased after orthognathic treatment.• The number of occlusal contacts and severity of overall symptoms of TMD influenced both the masticatory ability and performance.• Open bite had a negative effect on masticatory performance.Key conclusions and clinical implications:Patients with dentofacial deformities diagnosed with temporomandibular disorders do in most cases benefit from orthognathic treatment. In addition, masticatory ability and performance, which is impaired in patients with dentofacial deformities, improve after treatment. Thus, patients with dentofacial deformities that are to be treated with orthodontics in combination with orthognathic surgery can be recommended the treatment in order to relieve symptoms of TMD and impaired mastication.