Under de tre senaste decennierna har det skett stora förändringar i sjuksköterskeutbildningarna internationellt såväl som nationellt. De snabba samhälleliga förändringarna och dess effekter på hälso- och sjukvården kommer att kräva andra kompetenser i en förändrad sjuksköterskeroll. Detta innebär att studenter behöver förberedas för det livslånga lärandet där en grundutbildning inte skall vara detaljstyrd utan inriktad på att stödja studenternas utveckling av kritiskt tänkande, förmåga till självständigt arbete och problemlösningsförmåga. Verksamhetsförlagd utbildning (vfu) där kliniskt verksamma sjuksköterskor handleder studenterna är en viktig del i denna lärprocess. Handledande sjuksköterskor förväntas därmed skapa en lärandemiljö där studenterna ges möjlighet att integrera teoretisk och praktisk kunskap för att utveckla sin yrkeskompetens. Sjuksköterskor handleder även i interprofessionella utbildningsmiljöer där studenter från olika utbildningsprogram möts för att arbeta och lära tillsammans. Sjuksköterskans handledande funktion och förutsättningarna för hur handledarskapet kan genomföras blir därför central för att säkerställa en hög akademisk nivå genom hela sjuksköterskeutbildningen. Studiens övergripande syfte var att beskriva innehåll i och förutsättningar för sjuksköterskors handledande funktion i verksamhetsförlagd utbildning. Avhandlingen presenterar resultaten från en etnografisk studie där datainsamling har skett genom observation av handledande sjuksköterskor på två vårdavdelningar samt vid en klinisk utbildningsavdelning. För att få en fördjupad förståelse av sjuksköterskornas handledande funktion har även intervjuer genomförts individuellt såväl som i grupp. Resultaten visade att handledning är relation mellan handledare och student som bygger på trygghet och tillit. I handledningssituationer använder sjuksköterskor sig av flera olika pedagogiska tekniker av såväl kognitiv som perceptuell karaktär. Det innehåll som förmedlas är till stor del av medicinsk och teknisk karaktär. Men sjuksköterskorna poängterar även omvårdnadsaspekten där patienten är i centrum och beskriver hur de stöttar studenten att se professionens möjligheter och begränsningar. Sjuksköterskorna bidrar på så sätt till att studenterna kan utveckla sin kommande yrkesidentitet. Vid den kliniska utbildningsavdelningen fokuseras handledningen på samarbete över yrkesgränser. Handledarnas uppgift blir här att stötta studenternas möjlighet till självständigt arbete genom att fokusera på hur studenterna samarbetar i team. Organisatoriska rutiner, kollegialt stöd och ett väl fungerande samarbete mellan vårdverksamhet och lärosäte beskrevs som centrala för att handledningen ska kunna utföras på ett sätt som stöttar studenternas lärande. Den faktor som framförallt upplevdes som ett hinder för de handledande sjuksköterskorna var att tid för handledarskapet inte var specifikt avsatt. Handledning av studenter fick därför pågå parallellt med ordinarie arbetsuppgifter. Vid den kliniska utbildningsavdelningen där handledarskapet utgjorde den primära arbetsuppgiften upplevdes tiden följaktligen inte som samma hinder. Avhandlingen har visat på komplexiteten i sjuksköterskans handledande funktion. Den handledande sjuksköterskan skall kunna handleda yrkesspecifikt såväl som teamorienterat. Handledning av studenter i en akademisk utbildning kräver dels pedagogiskt kompetenta handledare dels att handledningen organiseras på sådant sätt att tid avsätts till sjuksköterskornas handledande funktion. Detta kräver fortsatt samverkan mellan verksamheter och lärosäten för att säkerställa en sjuksköterskeutbildning som uppfyller kraven för en god akademisk utbildning i alla led.

Nurse education has undergone major changes during the last three decades, internationally as well as nationally. It is assumed that new and different nursing competencies will be needed in a rapidly changing society. This implies that undergraduate nursing education will have to address issues like life long learning and problem solving skills, and provide students with cognitive and interpersonal tools to support this process. Clinical education, where clinical nurses precept students in a one-to–one relation preparing them for their coming profession, seems to be a significant part for this process to occur. To a much lesser extent, nurses also participate as preceptors for students from divergent professions at clinical training wards during interprofessional education. For all the above reasons, nurses need to be prepared to precept students entering clinical practice with different knowledge and skills. Preceptorship also entails for nurses to create a learning climate where students are given opportunities to merge theoretical and practical knowledge as a mean to develop professional competence. In addition, precepting usually takes place in the stressful and demanding area of a clinical setting. Therefore, nurses’ precepting function and the conditions influencing precepting will be vital to ensure a high academic standard throughout the entire undergraduate nurse education programme. The overall aim was to describe content of and conditions for nurses´ precepting function during clinical practice within the undergraduate nurse education programme. The thesis presents findings from an ethnographic study guided by symbolic interactionism. Data collection was conducted through participant observation, focus group interviews and individual interviews. Findings showed that precepting was a continuous process during which preceptors used several teaching techniques, cognitive as well as perceptual. Preceptors mostly mediated a content of medical and technical character. However, preceptors also stressed the caring aspect of nursing and described how they supported students in understanding possibilities and limitations of their coming profession. Supportive organizational routines, cooperation with colleagues and a well functioning collaboration between clinical and educational settings was also shown to enable preceptorship. Time or rather lack of time was the main limiting condition for precepting nurses as precepting was parallel to ordinary clinical duties. During interprofessional clinical education precepting was steered towards collaboration and independent work for the student teams. As precepting was the primary responsibility for nurses at the clinical training ward lack of allocated time was not discussed as a hindrance. This thesis has illuminated the complexity of the precepting function for nurses. To precept students during their clinical training, calls for pedagogical competence and sufficient time allocated for precepting. This implies that continuous collaboration between all stakeholders involved in clinical practice is needed to ensure a nursing education that fulfils the demands of an academic programme.