Syfte: Syftet är att undersöka kokleaimplantatets me-ningsskapande betydelse för personer med hörselnedsättning eller dövhet i det moderna samhällets skiftande ljudmiljöer. Metod. Materialet består av intervjuer och en etnolo-gisk frågelista, där deltagarna kontaktades genom Hörselskadades Riksförbund (HRF) och Vuxendöva i Sverige (VIS). Resultat: Kokleaimplantatet kan ses som en investe-ring från individens sida. Processen att lära sig höra med implantatet är arbetsam och till och med smärt-sam, och tar mycket energi och kraft. Drivkraften att välja implantatet handlar både om en önskan att höra bättre och om en normativ strävan efter funktionsfull-komlighet. Normativa förväntningar kring muntlig kommunikation formar i hög grad upplevelser av olika ljudmiljöer och därmed vilka handlingar och strategier som framstår som moraliskt laddade. Likaså ansvarstagande och valmöjligheter ingår som en del av skapandet och förhandlandet av mening. Slutsatser: Skapandet av mening och betydelse av kokleaimplantatet kretsar kring en normativ tankefigur om funktionsfullkomlighet. I relationen mellan individ och samhälle finns ett förväntat ansvarstagande för en strävan efter funktionsfullkomlighet eller åtminstone förbättrad funktionsförmåga. Men i vardagliga praktiker, det vill säga göranden och säganden, skapas utrymme för strategier som delvis bygger på ett motstånd mot ansvarstagande och funktionsfullkomlighet.
Aim: This study aims at exploring how persons with hearing impairments, using cochlear implants, create and negotiate meaning in relation to soundscapes in modern society. Methods: Participants were contacted through national organisations for persons with hearing impairments. Data was gathered by means of a combination of interviews and an ethnological questionnaire. Results: For persons with cochlear implants, the pro-cess to (re)learn how to hear can be difficult, even painful. Hence, the process can be a personal investment: incentives involve increasing ones hearing, as well as a normative pursuit of able-bodiedness. Normative expectations concerning oral communication are contributing to experiences of various soundscapes, in turn rendering individual strategies morally loaded. Simultaneously, personal choice and responsibility are included as components in the process of creating and negotiating meaning. Conclusions: A person’s creation of meaning and the personal significance of the cochlear implant revolve around normative able-bodiedness, in turn entangled in the relationship between person and society. However, by using the cochlear implant in everyday practice, normative able-bodiedness is negotiated, sometimes even resisted.