Inom utbildningssystemet arbetar man ofta med en snäv syn på läsning. Läsning tenderar att bli synonymt med den individuella läsningen och tolkningen av en tryckt bok. I de samtida litterära offentligheterna tonar emellertid andra läspraktiker fram som kännetecknas av att de är sociala och kollektiva snarare än individuella. De bygger på lust och njutning snarare än plikt och hårt arbete. De tycks pendla mellan stark individuell inlevelse och immersion å ena sidan, och kollektiv distraktion å andra sidan. De är medialiserade och en del av, och ofta otänkbara utan, en större populärkultur och konsumtionskultur. En sammanfattande formel för dessa läspraktiker skulle kunna vara att de kännetecknas av omkringläsning. I omkringläsningen blir läsningens inramningar avgörande. Det kan handla om platsen för läsning, texten som fysiskt objekt, andra människor, aktiviteter och artefakter som blir betydelsefulla i praktikerna. I ett pågående forskningsprojekt om passionerad läsning har jag bl.a. gjort en mikroetnografisk fallstudie av ”live-bokklubben” Bushwick Book Club (BBC). De huvudsakliga metoderna är observationer och intervjuer. På BBC tolkas i ett publikt forum (nattklubb eller kulturhus) ett för kvällen förutbestämt litterärt verk av inbjudna popmusiker. Undersökningen utgår från följande forskningsfrågor: Vilka läspraktiker blir synliga under ett sådant evenemang, och vad händer när en privat läsecirkel besöker BBC och sedan träffas för att diskutera sina gemensamma upplevelser och jämför dem med hur de själva pratar om litteratur i cirkeln? Vilka lärdomar kan den litteraturdidaktiska forskningen och praktiken hämta från dessa hybrida läspraktiker? Resultaten pekar på att omkringläsningen är en faktor med såväl teoretiskt som praktiskt intresse, och att både skolans och den högre utbildningens litteraturundervisning skulle ha mycket att vinna på att på allvar ta den i beaktande.