Tilltagande globaliseringsprocesser har under de senaste decennierna kommit att innebära stora förändringar för det sätt på vilket nationella utbildningssystem organiseras. Överstatliga organisationers allt större intresse för och inflytande över utbildningspolitiska frågor har, som en del av en större process av social omvandling, resulterat i en marknadsanpassning av välfärdssektorer såsom exempelvis skola och utbildning också i länder som av tradition primärt hanterat dessa frågor inom ramen för statens verksamhet. Som ett resultat av detta har begrepp som konkurrens, målstyrning och ansvarskyldighet, ofta sammanfattade i begreppet ”new public management”, kommit att bli centrala för de professionella inom dessa sektorer. Därmed utmanas, på grund av dessa förändringar, inte bara relationen mellan staten och de professionella, utan också själva innebörden i begreppet professionalism på avgörande sätt. Med utgångspunkt i dessa samhällsförändringar är syftet med följande paper att försöka formulera forskningsfrågor kopplade till läraryrkets professionaliseringsprocess. Detta görs genom att professionaliseringen av läraryrket problematiseras med utgångspunkt i professionssociologiska teorier som förstår professionalism som ett sätt att uppnå yrkesmässig förändring i denna ”nya professionella verklighet”. Som en del av detta diskuteras relationen mellan staten och professioner och på vilket sätt överstatliga organisationers engagemang i utbildningspolitiska frågor numera påverkar relationen mellan staten och de svenska lärarna. Med utgångspunkt i autonomibegreppet diskuteras dessutom lärarnas fackföreningars och lärarutbildningarnas roll som aktörer i denna professionaliseringsprocess. Vem/vilka driver frågan om läraryrkets professionalisering och varför, och vad syftar denna process egentligen till i en allt mer globaliserad kunskapsekonomi?