Studien som presenteras är etnografisk och beskriver hur nyanlända elever använder olika språkliga resurser för att tillsammans med sina klasskamrater skapa djupare förståelse för det naturvetenskapliga ämnesinnehållet, vilket kan beskrivas som en form av translanguaging (García & Wei, 2014). I denna praktik utvecklas en språklig rörelse mellan elevers vardagliga praktiska erfarenheter av världen, och den ämnesspecifika diskurs som eleverna möter i skolans NO-undervisningssammanhang. Nyanlända elever växlar mellan sitt första och andra språk då de rör sig i språkliga loopar (Karlsson, Nygård Larsson & Jakobs-son, in press 2016) mellan en vardaglig diskurs och en mer ämnesspecifik diskurs. Detta är en viktig förutsättning för att beskriva och utveckla ny kunskap inom det naturvetenskapliga ämnesområdet. Då nyanlända elever kontextualiserar ämnesinnehåll till vardagliga erfarenheter används ofta första-språket, medan mer ämnesspecifika ord, såsom koldioxid och syre, ofta yttrycks på andraspråket (Karlsson, Nygård Larsson & Jakobsson, in press 2016). På så sätt ökar nyanlända elevers diskursiva rörlighet (Nygård Larsson, 2011), dvs. elevens förmåga att språkligt röra sin mellan och inom olika diskurser. Detta visar på betydelsen av nyanlända elevers användning av hela sin språkliga repertoar från olika diskurser, för utvecklingen av kritiskt tänkande och djupare förståelse inom det naturvetenskapliga ämnesområdet. Viktiga implikationer för naturvetenskaplig undervisning är en explicit och medveten användning av translanguaging som en språklig resurs i undervisningen, dvs. skapa undervisningssituationer som uppmuntrar och tar till vara på elevers olika utbildning, språkliga och sociala bakgrund. Annika Karlsson, Malmö högskola