Alla elever, oavsett val av skola och egen bakgrund, har rätt till goda möjligheter att utveckla såväl sina kunskaper som sina språkliga resurser inom ramen för våra svenskämnen – men också i skolans alla andra ämnen. Ytterst är det en central demokratisk fråga. Skriftliga texter i skolan, inte minst inom det naturvetenskapliga ämnesområdet, kännetecknas ofta av en hög grad av informationstäthet, abstraktion och teknikalitet (t.ex. af Geijerstam, 2006). En språk- och textmedveten ämnesundervisning är därför en viktig förutsättning för elevers lärande och språkutveckling (Nygård Larsson, 2011). Skolans ämneslärare har en central uppgift i att utmana och stödja elevernas utveckling av ett kunskapsrelaterat skolspråk, vilket kan förstås som ett komplext samspel mellan kunskapsutveckling och språkutveckling (t.ex. Macnaught, Maton, Martin & Matruglio, 2013). I den här presentationen utforskar jag, ur olika perspektiv, kunskapsrelaterat språkbruk. Därefter redovisas resultat från ett större designbaserat forskningsprojekt (Science and Literacy Teaching, SALT, Vetenskapsrådet). I synnerhet fokuseras helklassamtal mellan lärare och elever i naturvetenskaplig undervisning (årskurs 7). Läraren i projektet arbetar med att öka elevernas engagemang liksom deras medvetenhet om naturvetenskapliga uttryckssätt och synsätt. Resultaten från analyser av helklassamtal visar på en dynamisk språkanvändning där språket i vågliknande rörelser gradvis rör sig mot mer ämnesspecifika och skriftspråksliknande uttryckssätt, framförallt i form av en mer nominaliserad naturvetenskaplig diskurs. Referenser: af Geijerstam, Å. (2006). Att skriva i naturorienterande ämnen i skolan. Uppsala Universitet. Macnaught, L., Maton, K., Martin, R. J. & Matruglio, E. (2013). Jointly Constructing Semantic Waves: Implica­tions for Teacher Training. Linguistics and Education, 24 (1). Nygård Larsson, P. (2011). Biologiämnets texter. Text, språk och lärande i en språkligt heterogen gymnasiek­lass. Malmö högskola/Lunds universitet.