Lärande, bildning och didaktik är tre delvis överlappande begrepp som alla på olika sätt har med utbildning att göra. (1) Lärande innebär att se något på ett nytt sätt utifrån reflekterade upplevelser, vilka blir till uppfattningar (Marton & Booth, 1997). Fenomenografin tydliggör strukturer i lärprocessen, där levd erfarenhet och livsvärlden bidrar till förståelse i form av omvärldsuppfattning, vilken ger kunskap om världen så som vi upplever den (Kroksmark, 2007). Med ursprung i inlärnings- och gestaltpsykologi samt kritisk teori anknyter fenomenografin till fenomenologi (Theman, 1983; Kroksmark, 1987). (2) Begreppet bildning lånades in från tyskans Bildung i slutet på 1700-talet. En studie kring hur begreppet uppfattas i nutida svenskt språkbruk visar att det står för en mängd olika saker, såsom allmänbildning, kunskaper i humaniora, kulturell aktivitet, förmåga till perspektivskifte, förmåga att utveckla information till kunskap, kritiska förhållningssätt, demokratifostran och etiska förhållningssätt (Lindskog, 2007). Det speglar den rika bildningstradition som funnits i Sverige, med spänningar mellan elitism och jämlikhet, klassiska kunskaper och samhällsnytta, och den ofta konfliktfyllda relationen mellan uppfostran och kritiskt tänkande (Burman & Sundgren, 2010). (3) Didaktik kan i en nutida tolkning sägas vara lärarnas vetenskap (Hansén & Forsman, 2017; Ingerman & Wickman, 2015; Sjöström, 2018). Den syftar till att hjälpa lärarna att göra informerade didaktiska val i relation till undervisning av innehållet (Jakobson, Lundegård & Wickman, 2014). Begreppet kommer från det grekiska ordet för att undervisa, didaskein. Särskilt i Tyskland finns traditionellt en stark koppling mellan didaktik och bildning (t.ex. Sivesind & Luimes, 2017). Där dominerar innehållsfrågor, värderingar och lärarnas självständiga didaktiska val, medan färdigheter och målinriktning dominerar i USA (Kansanen, 2017). I denna studie undersöker vi hur lärarstudenter erfar lärande, bildning och didaktik. Ett fenomenografiskt angreppssätt används vid analys och beskrivning av förskollärarstudenters (n=36) tankar kring de tre begreppen. Uppfattningar inplaceras i kategorier. Preliminärt visar resultatet att de tre begreppen delvis är överlappande, samtidigt som vissa trender kan urskiljas: (1) Lärandebegreppet tycks vara det mest utvecklade av de tre. Flera av förskollärarstudenterna har ett processinriktat begrepp och jämför lärande med växande. Vidare är det flera som beskriver det i termer av undervisning. En skriver till och med uttryckligen: ”lärande = att förmedla kunskap”. (2) Bildningsbegreppet är generellt mer produktorienterat och står för mer komplex kunskap, ofta kopplad till värderingar. För någon verkar det dock vara ett begrepp som saknar mening. (3) Då det gäller didaktikbegreppet så är de flesta förskollärarstudenter inne på undervisning. Många nämner de didaktiska frågorna och flera att det har med syften att göra och med metoder och hjälpmedel.