Sammanfattning av muntlig presentation.

Nyligen har Liber gett ut en lärobok med titeln ”Klimatdidaktik – att undervisa för framtiden”. Detta är symptomatiskt för miljödebattens tämligen ensidiga fokus på klimatfrågan under senare år. Som visats genom Stefan Jarls bioaktuella dokumentärfilm ”Underkastelsen” är det dock viktigt att ta kemikaliehotet på minst lika stort allvar som klimathotet. Precis som Sverige har ett miljömål kring begränsad klimatpåverkan finns också ett som handlar om en ”giftfri miljö”. På vilka sätt kan och bör detta miljömål behandlas i lärarutbildningen respektive i skolans NO-undervisning? Hur kan man stödja elevers och lärarstudenters lärande kring och förståelse för gifter/kemikalier? Vilken kunskapsbas behöver konsumenter/allmänheten för att förstå information kring konsumentprodukters kemikalieinnehåll? Detta är några av de frågor som jag tänker lyfta i min presentation. Som bas för diskussionen kommer jag att presentera resultat från två nyligen genomförda studier kring lärarstudenters respektive yrkesverksamma förskollärares förståelse av och tankar kring kemikalierisker. Förskollärarna är en intressant grupp eftersom deras nytta-risk-tänkande kring kemikalier har direkt betydelse för handlingar som påverkar barn. Det gäller exempelvis deras resonemang vid val av livsmedel, eventuell tvätt av nya textilier och deras syn på kroppsmålningsfärger. Lärarstudenterna och förskollärarna har fått svara på frågor kring vad de förknippar med begrepp som ”kemikalie” och ”gift” samt hur de tänker kring risker med naturliga kemikalier jämfört med syntetiska. Vidare har de fått redogöra för hur de menar att kemikalier kommer in i kroppen. Deras kunskap om vissa utvalda kemiska ämnen – som antioxidanter och dioxiner – har också undersökts och hur de förstår olika typer av kemirelaterad riskinformation. Vid livsmedelsval är valalternativen ofta tydliga (vanlig, ekologisk, fiberberikad, utan livsmedelstillsatser etc.), men för konsumentprodukter som t.ex. textilier och leksaker är det ofta svårare att som konsument göra ett informerat val. Detta dels eftersom produktinnehållet inte är lika transparent som för livsmedel, dels eftersom risker med den här typen av produkter inte diskuteras lika mycket i den allmänna debatten. Gemensamt för de flesta kemikaliefrågor är att kemikalieanvändningen sker på gott och ont, vilket ger goda möjligheter att använda sig av nytta-risk-analyser i undervisningen. Svein Sjøberg (2010, s. 43) skriver: ”Bakom begreppet [bildning] ligger föreställningen att en människa med bildning är självständig och autonom, att hon har en grund för att fatta egna beslut […och ] att hon har ett rikt mått av allsidiga kunskaper och färdigheter.” Jag argumenterar för att vissa utvalda kunskaper kring kemikalier är en viktig del av medborgerlig bildning och intresserar mig för hur lärandet kan stödjas.