När vi kommunicerar med andra vill vi gärna framstå och uppfattas som trovärdiga. Trovärdighet som talare är förknippat med ett starkt ethos. Aristoteles talade om tre ethosdimensioner som vi idag benämner kompetens (eventuellt klokhet), god karaktär och välvilja. En nutida ethosdimension som kan läggas till är autenticitet – att vara sig själv. Som jag ser det kan det dölja sig en intressant diskussion bakom de fyra ethosdimensionerna och ungdomars väg till meningsfulla miljöer i klassrummet som muntlig arena – eftersom det idag är skolan som har huvudansvaret för att bilda blivande kommunikatörer är det därför angeläget att sätta strålkastaren på muntligheten i skolan. Jag kommer i en årslång studie att följa en grupp ungdomar som går sitt första år på gymnasiet. Mitt preliminära syfte är att betrakta hur muntlighet konstrueras genom referens, expressivitet och adressivitet. I mitt föredrag vill jag dels bidra till diskussionen om klassrummet som muntlig arena, dels prova retoriken som analysredskap i ett klassrum.