Jag argumenterar i detta lätt essäistiska paper för uppfattningen att NPM-reformer inom offentlig förvaltning primärt ska ses som konstruktioner och rekonstruktioner av organisatorisk makt, som dock oftast legitimeras genom hänvisning till olika former av externa processer (t.ex. krav från kunder eller olika styrningsaktörer). Argumentationen utgår från aktuella reformförsök i offentlig förvaltning, såsom kvalitetsstyrning och projektledning inom t.ex. sjukvård och kommunal verksamhet, med illustration från fallstudier av Jönköpings läns landsting, Lunds universitet och Malmö Stad. En konklusion från dessa fallstudier är att reformförsöken handlar om organisationsskapande – att få till stånd en såväl kontrollerbar som självstyrande organisation. Argumentationen kring organisatorisk makt tar sin utgångspunkt i klassisk politisk sociologi, men också i mer aktuell forskning om relationen mellan makt och ”frihet” (uttryckt som självstyrning). Avslutningsvis diskuteras de narcissistiska risker som jag menar att ett alltför självbespeglande organisationsskapande ger upphov till.