Det finns många teorier om människans natur, och en säger att människan är en aktiv varelse som behöver sysselsättning för att utvecklas och må bra. Psykiska funktionsnedsättningar leder dock ofta till avbrott i människors sysselsättning, med försämrat välbefinnande till följd. Därför är det viktigt att studera inte bara psykisk sjukdom och funktionshinder, utan även fokusera på aktivitet som fenomen i människors vardag. Det finns teorier som hävdar att aktivitet leder till hälsa och välbefinnande. Det finns också många empiriska studier som undersökt om detta stämmer, inte minst beträffande personer med psykiska funktionshinder. På senare tid har man också undersökt om det är själva görandet i sig, som att vara aktiv en viss tid i arbete eller fritidsaktivitet, eller om det är hur aktiviteten upplevs som har betydelse för hälsa och välbefinnande. En alldeles färsk studie har visat att den tillfredsställelse och det värde som personer med psykiska funktionshinder förknippar med sina dagliga aktiviteter har nära samband med deras välbefinnande. Aktiviteter betyder olika saker för olika människor, men de flesta aktiviteter har någon form av potentiellt värde. Nödvändiga och rutinbetonade uppgifter som hör till vardagen, exempelvis städning, har ett visst värde i form av att något viktigt blir gjort, det kan bli rent och snyggt och man kan hjälpa andra. Eller också är det kanske fråga om ett lönearbete och då får man ekonomisk utdelning. Detta är ganska påtagliga ”belöningar”, och man talar därför om att den här typen av vardagliga sysselsättningar medför ett konkret värde. Det finns annat som vi gör, oavsett konkreta resultat eller ekonomisk ersättning. Hit hör sådant som får oss känna att vi har en viss identitet, t ex medlem av en viss kultur eller förening, eller att det stärker vår roll som man eller kvinna. Därför anses sådana aktiviteter ha ett symboliskt värde. Att klä sig på visst sätt och lyssna på viss musik för att visa att man tillhör en viss grupp räknas hit. Andra exempel är att laga en maträtt för det stärker banden med ens ursprung, eller att spela rugbymatch för man tycker det passar med ens maskulina identitet. Det finns också saker vi gör för vårt höga nöjes skull. Spela rugby kan man lika gärna göra av den anledningen. Men det kan också röra sig om att måla, spela musik, skriva, påta i trädgården, eller i stort sett vad som helst som ger nöje och av koppling. Sådana aktiviteter kallas för självbelönande. Ett tecken på att en aktivitet har ett självbelönande värde är att man glömmer tid och rum när man håller på med den. För att en aktivitet eller sysselsättning ska upplevas som meningsfull måste den ha någon form av värde – konkret, symboliskt eller självbelönande. För personal som arbetar med sysselsättning är det viktigt att fundera över en aktivitets potential beträffande värde och mening. Om en deltagare/klient inte kan förknippa något av de ovan nämnda värdena med aktiviteten bör den undvikas för honom eller henne. En pågående studie undersöker hur besökare vid kommunala aktivitetscentra upplever aktiviteterna – vilka värden som är förknippade med deltagandet i aktiviteterna, och om de upplevda värdena kan sägas indikera meningsfullhet eller ej. Vidare undersöks sambanden mellan upplevda värden och välbefinnande, självkänsla, kontroll mm. De allra första preliminära resultaten från studien rapporteras.