I kapitlet argumenterar jag för att det i Donna Haraways tankvärld finns en moral inbyggd; en såväl subversiv som politiskt radikal moral, som även är ett försvar för en gränslöshetens filosofi bortom vetenskapens begränsningar. Det är också en moral som möjligen utmanar inte bara invanda föreställningar om "den moraliska människans" själsförmögenheter, utan också vad vi håller för sant och riktigt.