Detta bokkapitel behandlar ett forskningsprojekt där temat Abrahams barn stått i fokus i religionsundervisningen. Projektet har undersökt studenters erfarenheter av undervisning om temat Abrahams barn som ett moment i en kurs i lärarprogrammet som handlar om kulturmöten och identitet i skolan. I kursen introduceras judendom, kristendom och islam och i temat Abrahams barn, som ses som en didaktisk metod, får studenterna bland annat dramatisera berättelser ur Bibeln och Koranen efter ett upplägg av Dorothea Rosenberg. Ambitionen med kapitlet är att visa hur temat AB med sina ingående olika delar är ett sätt att undervisa om religions- och kulturmöten och identitetsskapande. Den kulturella och religiösa mångfald som möter i svenska klassrum idag kan på ett positivt sätt bidra till att religionskunskapsundervisningen blir ett spännande och kreativt utrymme där elever kan engageras i pågående samtal om vad som gör ett samhälle hållbart. Ett ämnesteoretiskt och didaktiskt medvetet arbete med temat Abrahams barn kan fungera utmärkt i syfte att skapa förutsättningar för inkludering och kulturmöten på olika stadier och utbildningsnivåer.