Kapitlet innehåller två analyser av dikten "De hängde anarkisterna" (1887). Dikten analyseras mot bakgrund av det offentlighetssammanhang i vilket den skapades, nämligen den tidiga arbetarrörelsens kulturella offentlighet. Dessutom analyseras diktens självreflexiva drag mot bakgrund av textens hemhörighet i den arbetarlitterära traditionen.