I det här kapitlet diskuteras först hur motståndsbegreppet växt fram och använts inom ungdomskulturforskningen samt hur det knutits till olika perspektiv på makt och frågor om klass, genus och etnicitet. Därefter diskuteras hur motstånd kan bedrivas och hur det kan handla om både ”dolt” och ”öppet motstånd” samt hur lokala motståndshandlingar ofta finner sina uttrycksmedel i global populärkultur. Sedan följer exempel på hur motstånd uppstår ur känslan av underordning och stigmatisering och hur det kan knytas till segregation och social ojämlikhet. Till sist skriver jag om hur motstånd kan bedrivas med hjälp av ironi, parodi och med hjälp av att ersätta eller omtolka olika ord som används av företrädare för makten. Att unga gör motstånd kan kopplas till kreativitet, aktörskap och informella läroprocesser, vilka utgör viktiga element i det barn- och ungdomsvetenskapliga fältet.