Detta kapitel går igenom några vanliga instrument som avser att mäta eller utvärdera arbetsförmåga, eller motsvarande förmåga under annan beteckning. Syftet är att granska i vilken grad de faktiskt mäter eller utvärderar arbetsförmågan hos individer, och hur väl de gör det. Av utrymmesskäl kommer endast ett mindre antal instrument att granskas. Instrumenten är hämtade från några Europeiska länder och är exempel på hur instrument ofta utformas. Granskningen utgår ifrån en specifik definition av begreppet ”arbetsförmåga”, som fungerar som en ”validitestkontroll”. Resultat: De flesta instrument som avser att mäta arbetsförmåga och som diskuteras i kapitlet lider av bristande validitet. De fångar ofta hälsan samt en hel del mer komplexa förmågor och kompetenser. De fångar ibland även individens tolerans, styrka och motivation. Men det är sämre på att utvärdera individens yrkesrelaterade karaktärsegenskaper och kompetenser. Dessutom misslyckas alla instrumenten i stort sett med att kontextualisera arbetsförmågan, då de saknar möjlighet att undersöka individens förmåga eller kompetens i relation till konkreta arbetsuppgifter och till en konkret arbetsmiljö.