Insikten om att vårdens resurser inte kommer att räcka till för att behandla all oral sjukdom i befolkningen har betytt att begreppet oral hälsa allt mer hamnat i fokus. Rent samhällsekonomiskt är det mer fördelaktigt att förebygga än att behandla sjukdom. Det innebär också mindre lidande för patienten. Ett salutogenetiskt perspektiv (se ordförklaring) [1] minskar påfrestningarna på vården och ger ett snabbare och mer komplikationsfritt tillfrisknande [2]. Det är därför viktigt att diskutera begreppen ”oral sjukdom” och ”oral hälsa”: hur de översätts i daglig klinisk praxis, hur de beskrivs i internationella och nationella deklarationer samt i svensk lagstiftning. Författarna föreslår även tre nivåer på utfallsvariabler som bör beaktas vid forskning om oral sjukdom/ohälsa. Artikeln är ett försök att ur teoretisk synvinkel bidra till utvecklingen av hälso- och sjukdömsbegreppet.