Det faktum att hästar spelar en avgörande roll för hästsport reser en rad speciella etiska frågor. Vad är moraliskt legitimt att göra mot (icke-samtyckande) djur för att möta mänskliga intressen? Är inte hästsport ett exempel på att man kränker djurrättsliga intressen? I den här artikeln argumenterar jag, dock, att det är möjligt att försvara hästsport, men inte villkorslöst. Jag föreslår bland annat att de maskulinitetsnormer som finns inbäddade i idrottskulturen försvårar det redan komplicerade förhållandet som råder mellan människor och djur.

The fact that horses play an essential role for equestrian sports raises rather specific ethical concerns. Questions like what should be morally permissible to do to (non-consenting) nonhumans for the sake of human interests become urgent. Is it not an example of (animal) rights violation to force nonhumans taking part of sport? However, in this article I argue, from a radical egalitarian point of view, that it is possible to defend the existence of equestrian sports, but not unconditionally. I suggest that it is the masculinity norms in the sports culture that compromise the already complicated relationship between humans and animals, and therefore become an obstacle for the vision of equality between humans and nonhumans.