I dagens globala, digitala och postnationella samhälle verkar svenskämnet under andravillkor än tidigare. I artikeln beskrivs och diskuteras resultat från en litteraturdidaktiskstudie som fokuserar på vad dessa förändrade villkor innebär för svenskämnetslitteraturundervisning. Studiens syfte är att undersöka hur gymnasieelever samtalar omberättelser för att diskutera hur litteraturundervisning kan utformas i och för det globalasvenskklassrummet. Fokus för studien utgör de strategier eleverna använder för att sedet bekanta i det obekanta, för att skapa mening i det obekanta och för att byggagemensamma föreställningsvärldar. I studien analyseras litteratursamtal av 72 elever ifyra gymnasieklasser som läser svenska 1. Litteratursamtalen utgick ifrån fyra kortareberättelser som förväntades vara obekanta för eleverna. I tvärgruppsamtal uppmanadeseleverna att hitta något som förenar de fyra berättelserna och att göra kopplingar tillandra berättelser som de känner till samt till något de själva varit med om eller somhänder i det omgivande samhället. Studiens resultat visar att de strategier elevernaanvänder för att se det bekanta i det obekanta är att jämföra berättelserna och att snabbtenas om något övergripande tema, att testa olika övergripande teman, att fortsätta letaefter fler beröringspunkter även efter att de hittat något som förenar och att aldrig landai något gemensamt. De strategier eleverna använder för att skapa mening i det obekantaär att använda gemensamma referensramar såsom sagor och populärlitteratur liksomnågot som ligger nära i tid och således kan antas vara bekant för de andra eleverna.Strategierna kan ses som byggande av gemensamma föreställningsvärldar.