Ett grundantagande i denna studie är att skolan är en institution där samhällets värderingar och maktstrukturer reproduceras. Studien syftar till att uppmärksamma diverse diskursordningar som kan påverka vilka typer av konstnärer bildlärare väljer att inkludera i sin undervisning, och huruvida en intersektionell teori utmärker urvalsprocessen. Postkolonial feminism, interkulturell pedagogik, intersektionalitet, och görandet av kön är de teoretiska utgångspunkterna som analysen grundar sig på. Centrala begrepp innefattar bland annat eurocentrism och konstkano. Det empiriska underlaget samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex bildlärare från varsin skola i Skåne. Resultatet av analysen tyder på att bildlärare känner en skyldighet att undervisa om manliga konstnärer från renässansen och 1800-talet, att de gör pessimistiska antaganden om andra bildlärare, och att de har en ambition att förnya bildundervisningens oskrivna regelverk, men uttrycker att de saknar resurser för att göra det i den grad de avser. Avslutningsvis ges ett förslag på framtida forskning som tar sin utgångspunkt i huruvida ett starkare ämnesnätverk kan vara en lämplig resurs.