Denna studie undersöker lärares perspektiv på kooperativt lärande som enundervisningsmetod inom matematikundervisningen. Kooperativt lärande innebär atteleverna elever arbetar tillsammans i små grupper för att uppnå gemensamma mål,tidigare forskning har visat att denna metod kan bidra till högre måluppfyllelse, socialafärdigheter och självkänsla hos elever. Eftersom den tidigare forskningen är av kvantitativkaraktär och fokuserar på elevernas resultat är syftet med denna studie att kvalitativtundersöka hur lärare uppfattar och implementerar kooperativt lärande i sin undervisning.Datainsamlingen insamlas genom semistrukturerade intervjuer med fyra lärare somarbetar på olika skolnivåer och resultatet analyseras sedan utifrån fenomenografins andraperspektiv. Resultaten visar att lärarna i allmänhet har en positiv syn på kooperativtlärande och dess potential att förbättra elevernas inlärning och engagemang i matematik.Medan den främsta utmaningen som lyfts fram är att strukturera kooperativt lärande pårätt sätt, genom att skapa effektiva gruppkonstellationer, att balansera lärarens ochelevernas roll i grupparbetet och att hantera den förlängda tidsåtgång som kooperativtlärande kan innebära. Studiens slutsats är att kooperativt lärande erbjuder eleverbetydande möjligheter för att förbättra matematikundervisningen förutsatt att lärarenvisar på individuell kännedom och anpassning av undervisningen för att maximera detkooperativa lärandets potential.