De epokala tendenserna i dansk historieundervisning – deocentrism, antropocentrism och polycentrism – kan i viss mån sägas känneteckna också svensk historieunder-visning. En än mer träffande beskrivning av svensk historieundervisning skulle dock vara Gud och nytta, nationen samt demokrati och medborgarfostran. Svenska historie-läroböcker tycks mer kännetecknas av kontinuitet än av förändring (Gustafsson, 2017).