Digitaliseringen är en global informationsteknologisk process som innebär en genomgripande förändring när olika verksamheter förändras från analoga till, alltmer, digitala. I den svenska skolan påverkar digitaliseringen såväl administrativa styrsystem som lärares arbete och elevers lärande.

Sedan början av 2000-talet har arbete för ökad digitalisering av skolan bedrivits av såväl marknadsaktörer, beslutsfattare som lärare. När nästan samtliga barn i grundskolan regelbundet arbetar med digitala enheter skapas nya förutsättningar för, men också förväntningar på, lärare att arbeta med digitala läromedel, läxförhör, källor, videotjänster eller redovisningsformer.

Inom detta spänningsfält befinner sig skolans centrala uppgift, ämnesundervisningen. Trots en omfattande rörelse för digitalisering är kunskapen om vad denna gör med undervisning och lärande begränsad. Vad som blir den faktiska konsekvensen av digitaliseringen för historieämnet. Denna undersökning ämnar ta fasta på detta.

Projektets övergripande syfte är att undersöka hur digital teknik påverkar historieundervisningens innehåll och former. Genom att undersöka relationen mellan historielärares undervisningsformer och undervisningens innehåll satt i samband till deras användning av digitala verktyg, tekniker samt olika historieförmedlande medier blir det möjligt att studera, inte bara hur digitalisering i bred mening påverkar historieundervisningen, utan också dess innehåll. I relation till detta kommer frågor som berör sociala faktorer som klass, kön och etnicitet ställas, men också frågor om centrum/periferi. Historieämnet spelar en stor roll i såväl individuella som kollektiva identitetsprocesser och frågor om hur dessa processer påverkas är i förlängningen inte bara en fråga om likvärdighet, inkludering eller exkludering utan också en fråga om demokrati.