Sammanfattning 

Detta kunskapsunderlag om integration till Tillväxtkommissionen för ett inkluderande och hållbart Malmö tar avstamp i frågor om hur man kan arbeta för att stärka integration i städer som präglas av en omfattande mångfald i sin befolkning. Rapporten utgör en kunskapsöversikt av ett urval av forskning på området och består utöver inledningen som presenterar rapportens ansats, av tre delar: en mer teoretisk del, en del som presenterar en översikt av empirisk forskning, och en avslutande del som sammanfattar forskningsöversikten och kopplar denna till frågor om integration i Malmö. Denna del innehåller även två rekommendationer och en fråga. 

Inledningen visar hur Malmö, liksom många andra städer, präglas av en omfattande diversitet som uppstått till följd av globala migrationsmönster och nationella bosättningsmönster. År 2021 var 35 procent av befolkningen i Malmö utrikes född. Om vi vidgar greppet och även ser till inrikes personer med minst en utrikes född förälder, det vill säga både personer med egen migrationserfarenhet och personer där en av eller båda föräldrarna har migrationserfarenhet, så har 56 procent av Malmös befolkning migrationsbakgrund och det med ursprung i inte mindre än 184 länder. 44 procent av Malmös befolkning är födda i Sverige av föräldrar som båda är födda i Sverige. Detta innebär att det i Malmö finns fler personer som har migrationsbakgrund än som inte har det. 

Denna utveckling har gett upphov till en omfattande debatt om integration i både forskning, politik och praktik. Medan både forskning, politik och praktiska verksamheter historiskt har utgått från att invandrade minoriteter kommer att assimileras med majoritetsbefolkningen, ibland med stöd för att bevara vissa kulturella särdrag, introducerades begreppet superdiversitet för ett femtontal år sedan för att beskriva nya former av diversifiering och för att öppna upp för en diskussion om integration som tar avstamp i denna pågående utveckling. Denna diversifiering involverar inte bara allt fler födelseländer, nationaliteter och etniciteter, utan även inom varje sådan grupp sker en diversifiering, bland annat i formen av skilda migrationsvägar och juridiska status, vilket påverkar social differentiering och integration. Mot denna bakgrund, syftar superdiversitet som begrepp att möjliggöra en behövlig ’synvända’ kring integration. Kunskapsöversikten tar avstamp i denna diskussion och ser till empirisk forskning som har relevans för hur vi kan tänka kring och verka för att stärka integration i den diversifierade staden. Utöver inledningen som beskriver denna ansats, består rapporten av tre delar. 

Den första delen är mer teoretisk och tar spjärn mot frågan vad diversitet och integration är och hur det kan förstås i samhällen som präglas av omfattande diversitet. Fokus ligger först på diversitet, och vad som skiljer superdiversitet från diversitet i städer. Detta leder in till en diskussion om integration, och inte minst hur super-/diversitet utmanar invanda sätt att tänka kring integration. Denna första del avslutas med en diskussion om hur vi kan tänka kring superdiversitet i ett integrationsperspektiv. Diskussionen tar avstamp i en politik- och praktikorienterad modell för integration och ser till hur denna kan förstås i ljuset av superdiversitet. 

Andra delen presenterar empirisk forskning om integration i urbana sammanhang som präglas av omfattande diversitet. Den modell för integration som presenteras i inledningen, används för att sortera forskningspublikationerna. Avsnittet är strukturerat efter modellens fyra huvudområden för integration (markörer och verktyg; sociala kopplingar; underlättare; fundament), och empirisk forskning om integration och superdiversitet i urbana sammanhang diskuteras i relation till modellens fjorton domäner. 

Den tredje och avslutande delen består av en sammanfattande diskussion, två förslag och en fråga. Den sammanfattande diskussionen lyfter vilka lärdomar som går att dra från befintlig forskning om integration i städer som präglas av en omfattande migrationsdriven mångfald; den sätter fokus på hur integration påverkas av såväl nationell och lokal politik, som hur organisationer och professionella arbetar med integration inom olika verksamheter. Det är alltid en utmaning att säga hur och i vilken grad kunskap från ett sammanhang är överförbar till ett annat. De två rekommendationer som utfärdas riktar sig dels till politiken i Malmö, dels till Malmö stad som organisation. Rapporten avslutas med en fråga om vilket slags kunskapsunderlag Malmö stad behöver för att kunna utveckla politik och praktik så att dessa svarar mot de behov som finns i staden och dess befolkning.