Syftet med föreliggande licentiatavhandling är att, utifrån ett specialdidaktiskt perspektiv, bidra med kunskap om lågpresterande elevers grundläggande antals- och taluppfattning, och hur utvecklingen av denna kan stödjas. Den övergripande forskningsfråga som besvaras är vilka aspekter, som ur ett specialdidaktiskt perspektiv, är särskilt betydelsefulla att beakta vad gäller lågpresterande elevers kunskapsutveckling inom grundläggande antals- och taluppfattning. Avhandlingen består av två delstudier.

I delstudie 1, som är en systematisk litteraturöversikt, studeras vad som är kännetecknande för lågpresterande årskurs F-3-elever och hur de definieras i forskningslitteraturen. I den andra studien, delstudie 2, undersöks vilket kunnande gällande tals del-helhetsrelationer som förskoleklasselever utvecklar i en undervisningsinsats där konceptuella subitiseringsaktiviteter fokuseras.

Specialdidaktikens förebyggande och stödjande roll utgör studiens övergripande förståelseram där de lågpresterande elevernas kunskapsutveckling förstås i förhållande till vilket lärande som möjliggörs i undervisningen. Det matematiska innehållet är grundläggande antals- och taluppfattning med fokus på konceptuell subitisering. Teorier om barns antals- och taluppfattningsutveckling (Baroody m.fl., 2009; Nunes &Bryant, 2007; Sayer m.fl. 2016), inbegripet teorier om subitisering (Clements m.fl., 2019; Kaufman m.fl., 1949) och groupitizing (Starkey &McCandliss, 2014), har utgjort den innehållsliga utgångspunkten. För att tolka specialdidaktikens specifika bidrag och krafter i relation till allmän matematikdidaktisk kompetens har ramverket Mathematical Knowledgefor Teaching (MKT) (Ball m.fl., 2008) använts, mer specifikt de tre delarna specialized content knowledge, knowledge of content and students och knowledge of content and teaching.

Resultatet av syntesen visar att den specifika kompetens som krävs i relation till innehållet (specialized content knowledge), är fördjupad kunskap om centrala aspekter och vanliga trösklar i elevers kunskapsutveckling inom grundläggande antals- och taluppfattning för att motverka framtida matematiksvårigheter. Även fördjupad kunskap om elevers individuella variationer vad gäller att förstå och hantera antal och tal (knowledge of content and students) för att tidigt kunna identifiera elever i svårigheter är centralt och slutligen fördjupad kunskap om hur lågpresterande elevers antals-och taluppfattning kan stödjas och svårigheter förebyggas och överbryggas i undervisningen (knowledge of content and teaching). Specialdidaktikens bidrag förstås som krafter som hjälper till att balansera relationen mellan den svagpresterande eleven, läraren och matematikinnehållet i undervisningen, så att lärande möjliggörs. Specialdidaktisk kompetens kan därmed sägas komplettera den allmänna ämnesdidaktiska kompetensen (MKT) genom sitt bidrag med fördjupad kunskap om hur elever som inte utvecklas som förväntat i matematik kan stödjas, i grundläggande antals- och taluppfattning, vilket bildar Specialdidactic Mathematical Knowledge for Teaching eller SMKT.