Det självspelande pianot är en pedagogisk grundkurs i svensk bostadspolitik och bör läsas av alla som bor.

Sedan de statliga bostadssubventionerna avskaffades i början av 1990-talet har bostadsbristen i Sverige ökat dramatiskt. Det byggs inte tillräckligt många bostäder för att möta behoven och de bostäder som byggs är alldeles för dyra. Trots det lovar både politiker och bostadsbyggare att marknaden kommer lösa bostadsbristen.

I Det självspelande pianot berättar Stig Westerdahl, professor i företagsekonomi vid Malmö universitet, vilka bostadsmarknadens aktörer är och hur deras tillvägagångssätt, praktiker, ser ut. Berättelsen utgår från begreppet värde och vi får följa med på en resa genom tid och rum, fram till dagens Sverige, där Allbolagen styr kommunernas bostadsbolag och redovisningsregler styr bostadspolitiken. Aktörernas kalkylmetoder gynnar produktion av dyra bostäder men gör mer överkomliga bostäder näst intill omöjliga att bygga. Riskkapitalbolag kan med en kombination av renoveringar och redovisningsregler snabbt höja värdet på miljonprogramsområden de köper. Detta resulterar i stora aktievinster som möjliggör köp av ytterligare områden. Det är det självspelande pianots mekanik.

Författaren analyserar mekanismerna bakom bostadsmarknadens utveckling – enkla företagsekonomiska kalkyler som används på komplexa och socialt betydelsefulla investeringar i samhällsplaneringen. En utveckling som under senare år i grunden förändrat förutsättningarna för svensk bostadsförsörjning och bostadspolitik.