Även då flertal studier har gjorts om hur förskolepersonal ska inkludera barn som på något sätt är i behov av särskilt stöd saknas det kunskap om vad begreppet inkludering egentligen har för innebörder. Detta leder till att begreppet kan tolkas olika av olika personer inom förskolans värld. Syftet med min studie var att genom ett fenomenografiskt tillvägagångssätt kombinerat med en begreppsanalys undersöka begreppet inkludering så som det används i förskolepersonalens reflektioner om förskolan genom att ha frågeställningarna; vilka betydelser ger förskolepersonal begreppet inkludering och i vilket sammanhang använder sig pedagogerna av begreppet när de pratar om den pedagogiska verksamheten. Detta utfördes genom kvalitativa metoder i form av enskilda intervjuer med verksam förskolepersonal. Jag har kategoriserat och filtrerat svaren jag fått under mina intervjuer och alltså är resultatet i studien en tolkning jag har gjort utefter informanternas svar. Resultatet i studien visar att förskolepersonalen som deltagit i intervjuerna har en samstämmig syn på vad begreppet inkludering innebär för dem och hur man som pedagog kan arbeta för att inkludera barn i verksamheten på bästa sätt. Informanterna pratar för att dela in barnen i mindre grupper för att på så sätt kunna vara en så närvarande pedagog som möjligt och få syn på dem barnen som behöver extra stöd i verksamheten. Informanterna pratar även om att stora barngrupper, bortfall av personal och brutna rutiner är hinder som gör det svårare för dem att arbeta på ett starkt inkluderande sätt.