Publikationer från Malmö universitet
Endre søk
RefereraExporteraLink to record
Permanent link

Direct link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Impaction-modified densely sintered yttria-stabilized tetragonal zirconium dioxide: methodology, surface structure, and bond strength
Malmö högskola, Odontologiska fakulteten (OD).ORCID-id: 0000-0001-6260-473X
Malmö högskola, Odontologiska fakulteten (OD).
Vise andre og tillknytning
2012 (engelsk)Inngår i: Journal of Biomedical Materials Research. Part B - Applied biomaterials, ISSN 1552-4973, E-ISSN 1552-4981, Vol. 100, nr 3, s. 677-684Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
Abstract [en]

The objectives of the study were to describe a novel method for producing zirconium dioxide specimens with a cementation surface that allows adhesive cementation techniques, to describe the surface structure and to evaluate the bond strength. Forty-eight pairs of specimens were fabricated and adhesively luted together. Three different surfaces were tested: impaction-modified surfaces created by using glass granules (G), impaction-modified surfaces created by using polymer granules (P) and a nonmodified control surface (C). Two bonding systems were used, Variolink(®)II (VA) or Panavia™F 2.0 (PA). During the different fabrication steps, the surfaces were examined under light microscope and analyzed with an optical interferometer. All groups were thermocycled and subjected to shear bond strength test. The groups with modified cementation surfaces showed significantly higher shear bond strength: 34.9 MPa (VA-G), 30.9 MPa (VA-P), 29.6 MPa (PA-P), and 26.1 MPa (PA-G) compared with the relevant control group: 20.5 MPa (VA-C) and 17.8 MPa (PA-C). The groups with surface modification showed a rougher surface structure and significantly fewer fractures between the cement and the zirconium dioxide surfaces compared to the control groups where all failures were adhesive. Impaction modification with an impaction medium pressed into the cementation surface of zirconium dioxide-based reconstructions can be used in combination with an additive production technique to increase bond strength. Both modification techniques described in the study result in a rougher surface structure and higher shear bond strength compared to the control groups.

sted, utgiver, år, opplag, sider
John Wiley & Sons, 2012. Vol. 100, nr 3, s. 677-684
HSV kategori
Identifikatorer
URN: urn:nbn:se:mau:diva-15862DOI: 10.1002/jbm.b.31992ISI: 000300983700010PubMedID: 22278954Scopus ID: 2-s2.0-84858071492Lokal ID: 14595OAI: oai:DiVA.org:mau-15862DiVA, id: diva2:1419384
Tilgjengelig fra: 2020-03-30 Laget: 2020-03-30 Sist oppdatert: 2024-02-05bibliografisk kontrollert
Inngår i avhandling
1. Micromechanical retention and chemical bonding to polycrystalline dental ceramics: studies on aluminum oxide and stabilized zirconium dioxide
Åpne denne publikasjonen i ny fane eller vindu >>Micromechanical retention and chemical bonding to polycrystalline dental ceramics: studies on aluminum oxide and stabilized zirconium dioxide
2014 (engelsk)Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
Abstract [sv]

Det pågår en ständig utveckling av olika dentala material avsedda föratt ersätta förlorad tandsubstans. En materialgrupp som är särskiltintressant är höghållfasta keramiska material, oxidkeramer så somyttriumdioxidstabiliserad tetragonal polykristallin zirkoniumdioxid(Y-TZP). Förutom utveckling av material, är en av de störreutmaningarna att få tandersättningar att sitta fast i munnen på ettvävnadsbesparande sätt.Vid traditionell cementeringsteknik, fästs tandstödda ersättningarmed vattenbaserade cement, vars vidhäftning dels är beroendeav att tänderna slipas i syfte att skapa en geometrisk form för attåstadkomma makromekanisk retention och dels av ytstrukturenpå tand och tandersättning som skapas under processen och utgörmikromekanisk retention. I kliniska situationer med otillräckligmakromekanisk retention kan det vara nödvändigt att användaadhesiv cementeringsteknik. En förutsättning för en tillförlitligadhesiv bindning mellan tandersättning, cement och befintligtand är mikromekanisk retention och resinbaserade cement sommöjliggör en kemisk bindning. Det senare har visat sig vara svårtoch oförutsägbart att uppnå för oxidkeramer. Olika tekniker förmodifiering av oxidkeramers cementeringsyta har föreslagits för attmöjliggöra adhesiv cementeringsteknik.Övergripande mål med föreliggande avhandlingsarbete var attutveckla och utvärdera metoder för att modifiera polykristallinakeramers yta och därigenom möjliggöra kombinerad mekanisk ochkemisk bindning mellan oxidkeramer och adhesiva cementsystem. I delarbete I utvärderades bindningsstyrkan mellan olika adhesivacementsystem och en tätsintrad aluminiumoxidbaserad keram. Tvåav sex undersökta cementsystem uppvisade acceptabel bindning tillaluminiumoxid. Valet av ytbehandling på oxidkeramen bör baseraspå vilket cementsystem som ska användas.I delarbete II presenterades och utvärderades en ny framställningsteknikför ytmodifierad Y-TZP, lämpad för adhesivcementeringsteknik. Ytmodifieringen visade ökad mikrostruktur ochhögre bindningsstyrka jämfört med obehandlad Y-TZP. Uppföljninggjordes i delarbete IV med ytterligare ytanalyser och hållfasthetstest.En kemisk sammansättning med glas och monoklin fas identifieradesmed ökad ytråhet. Ytmodifieringen med glasmedium resulterade ilägre hållfasthet som dock ökade i samband med cementering.Delarbete III var en systematisk litteraturöversikt med syfteatt inventera olika metoder för ytbehandling/modifiering avoxidkeramer och utvärdera vilka av dessa som ger kliniskt relevantbindningsstyrka. Indelningen av de olika ytbehandlingarna var:fabriksproducerad, slipad/polerad, sandblästrad, ytmodifierad medolika typer av täckande lager, laser-, syra- och primerbehandlad.Sandblästring eller kiseltäckning av cementeringsytan kombineratmed primer utmärkte sig med högre värden på bindningsstyrkan,något som dock ännu inte blivit bekräftat i kliniska studier. Detfinns ingen universell ytbehandling. Valet av ytbehandlingar börbaseras på vilket material som ska användas.Sammanfattningsvis visar resultaten i avhandlingen att olikaytbehandlingar av oxidkeramer, i synnerlighet ytmodifieringmed glasmedium, kan öka bindningsstyrkan mellan keram ochadhesivt cementsystem. All ytbehandling påverkar dock materialetsegenskaper och slutligen tandersättningen. Valet av ytbehandlingbör göras utifrån specifika materialval, avseende både keram ochrespektive cementsystem.

Abstract [en]

Researchers are constantly developing new dental materials toreplace missing teeth. One material group receiving major focusis ceramic materials; more specifically, oxide ceramics; and, inparticular, yttrium dioxide-stabilized tetragonal polycrystallinezirconium dioxide (Y-TZP). In addition, one of the major challengesis to ensure retention of oxide ceramic-based restoration in themouth, in a tissue preserving way.Success in traditional cementation of dental restorations relies ona geometric form that establishes the macromechanical retention,the surface structure of the dental restoration, the tooth substance(micromechanical retention) and the cement itself. In clinicalsituations when macromechanical retention is insufficient, it maybe necessary to use an adhesive cementation technique. Reliableadhesive bonding between the restoration, the cement, and thetooth substance requires micromechanical retention and cementthat achieves chemical retention. In oxide ceramics, chemicalretention has been difficult to achieve and unpredictable. Varioustechniques have been proposed for modifying the surface of oxideceramic-based restorations making adhesive cementation techniquea possible treatment option.The overall aim of this thesis is to evaluate and develop techniquesfor modifying the surface of oxide ceramics that enable durablebonding between the restorations and adhesive cement systems.Additionally, the thesis will inventory existing methods for achievinga bondable surface on oxide ceramics and how these methods affectthe materials. Study I evaluated bond strength between several adhesive cementsystems and densely sintered aluminum oxide. Two of six of thecement systems studied showed acceptable bonding to denselysintered aluminum oxide. The choice of surface treatment for theoxide ceramic should be based on the cement system to be used.Study II described a modified-additive technique for producingbondable Y-TZP and evaluated the resulting surface structure andbond strength. Surface-modified Y-TZP showed a rougher surfacestructure and higher bond strength than unmodified Y-TZP. StudyIV extended these evaluations with additional surface analysisand flexural strength testing. The results showed increased surfaceroughness, with a chemical composition of glass and with a content ofmonoclinic phase. Compared to unmodified Y-TZP, glass-modifiedY-TZP showed lower flexural strength values that increased withthe use of cement.Study III was a systematic literature review to inventory existingmethods for achieving a bondable surface on oxide ceramics. Thisstudy also evaluated which methods provide clinically relevantbond strength and classified the various surface treatments intoseven main groups: as-produced, grinding/polishing, airborneparticle abrasion, surface coating, laser treatment, acid treatment,and primer treatment. Abrasive surface treatment, as well as silicacoatingtreatment, combined with the use of a primer treatment canresult in sufficient bond strength for the bonding of oxide ceramics.This conclusion, however, needs to be confirmed by clinical studies.There is no universal surface treatment; the choice should be basedon the specific materials. Together, the results of this thesis demonstrate that differentsurface treatments/modifications of oxide ceramics increase thebond strength between ceramics and adhesive cement systems.Surface modification with a glass medium was particularly effective.All surface treatment, however, affects the material properties andthe resulting dental restoration. Choice of surface treatment shouldbe made based on the restoration materials: the oxide ceramics andthe adhesive cement systems.

sted, utgiver, år, opplag, sider
Malmö University, Faculty of Odontology, 2014. s. 110
Serie
Doctoral Dissertation in Odontology
Emneord
alumina, aluminium oxide, bond strength, oxide ceramics, polycrystalline dental ceramics, stabilized zirconium dioxide, Y-TZP, zirconia, adhesive cements
HSV kategori
Identifikatorer
urn:nbn:se:mau:diva-7674 (URN)16893 (Lokal ID)978-91-7104-539-3 (ISBN)978-91-7104-540-9 (ISBN)16893 (Arkivnummer)16893 (OAI)
Merknad

Note: The papers are not included in the fulltext online.

Paper IV in dissertation as manuscript.

Tilgjengelig fra: 2020-02-28 Laget: 2020-02-28 Sist oppdatert: 2024-03-12bibliografisk kontrollert

Open Access i DiVA

Fulltekst mangler i DiVA

Andre lenker

Forlagets fulltekstPubMedScopus

Person

Papia, EvaggeliaWennerberg, AnnVult von Steyern, Per

Søk i DiVA

Av forfatter/redaktør
Papia, EvaggeliaWennerberg, AnnVult von Steyern, Per
Av organisasjonen
I samme tidsskrift
Journal of Biomedical Materials Research. Part B - Applied biomaterials

Søk utenfor DiVA

GoogleGoogle Scholar

doi
pubmed
urn-nbn

Altmetric

doi
pubmed
urn-nbn
Totalt: 98 treff
RefereraExporteraLink to record
Permanent link

Direct link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf