Histologi är läran om vävnadspreparat med hjälp av mikroskopiska tekniker. Med kunskap om normalhistologin kan man studera skador, inflammatoriska processer och förändringar i organ vid utvärdering av potentiella farmaceutiska substanser. Då tecken på förändringar kan vara oerhört små är det viktigt att få en så klar bild som möjligt av vävnaden. För att kunna detektera små förändringar i vävnaden kan fluorescenskonjugerade antikroppar används. Ett problem med metoden är autofluorescens - en bakgrundsartefakt. Detta orsakas av att vissa molekyler i vävnaden, främst lipider, sprider ut ljuset som transmitteras vilket skapar en suddighet i preparatet. I ett försök att minska graden av autofluorescens utvärderades en modifierad version av ett protokoll för att på ett användarvänligt sätt lösa ut lipiderna i vävnadens cellmembran utan att skada den histologiska strukturen. I försöket utvärderades lever och lunga från möss. Vävnaderna förbehandlades genom fixering med formalin, trimning, dehydrering, inbäddning med paraffin och snittning. Därefter behandlades de först med clearing lösning och varpå de behandlades heat induced epitope retrieval (HIER) innan de inkuberades med primär antikropp och fluorescenskonjugerad sekundär antikropp. Cellkärnorna märktes in med DAPI. Vävnaderna utvärderades i fluorescensmikroskop och bedömdes enligt en femgradig skala med avseende på intensitet och distribution av signalen i parenkym och blodkärl. Resultaten visade en ökning av immunoreaktiviteten gällande intensitet och distribution i parenkymet samt i blodkärlen efter clearing jämfört med icke-clearade preparat. De visade även på en förhöjning av autofluorescensen i både lever och lunga i de snitt som blivit clearade. Resultatet av studien skulle framöver kunna bidra till utvecklad specificitet inom histologisk diagnostik inom både sjukvård och forskningsbaserad verksamhet.

Histology is the study of tissue samples using microscopic techniques. Histology is used, amongst other applications, to study degenerative or inflammatory processes in organs in evaluation of potential pharmaceutical substances. As lesions or cellular changes might be very discrete, it is important to achieve optimal clarity in the sample. To detect the small changes in the tissue, fluorescence conjugated antibodies may be used. An issue with this technique is autofluorescence - a background artefact. Autofluorescence arises when certain molecules in the tissue, mainly lipids, spread the light that is transmitted, which creates a blurriness in the image. The purpose of the study was to lower the autofluorescence, by evaluation of a modified version of a clearing protocol to clear the tissues of the lipids in the cellular membranes in a practical way, without compromising the histological structure. In this study, livers and lungs from mice were evaluated. The tissues were pre-treated by fixation in formalin, trimming, dehydration, embedding in paraffin and sectioning. Thereafter, the sections were treated with clearing solution and thereafter with heat induced epitope retrieval (HIER) before they were incubated with the primary antibody and the fluorescence conjugated secondary antibody. Afterwards, the nuclei were labeled with DAPI. The tissue was evaluated using a fluorescence microscope and assessed according to a five-tiered scoring system regarding intensity and distribution of the immunoreactivity in the parenchyma and blood vessels. The results showed an increase in the intensity and distribution of the signal in the parenchyma and blood vessels of the tissues after clearing compared to the non-cleared samples. In addition, there was also an increase in autofluorescence in both liver and lung in the cleared sections. In conclusion, the results of the study could improve specificity in histological diagnostics in healthcare as well as research in the future.