Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka socialsekreterares upplevelse gällande barnperspektivet i socialt arbete i Malmö stad och deras handlingsutrymme med barnperspektivets implementering. Denna studie är baserad på fyra semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare i Malmö stad som arbetar inom socialtjänsten med hemlösa barnfamiljer. Min slutsats from studien är att de fyra socialsekreterarna jag har intervjuat håller med om att de arbetar utifrån barnperspektivet och att det alltid tas i beaktning i varje beslut inom socialtjänsten. Socialsekreterarna har svårigheter att nämna praktiska arbetsuppgifter utifrån barnperspektivet och dess implementering i det dagliga arbetet. Socialsekreterarna nämnde även begränsningar i deras arbete som hindrar dem från att uppnå de krav som barnkonventionen ställer. Överlag upplever socialsekreterarna ett gott handlingsutrymme relaterat till barnperspektivet men även begränsningar. De tydligaste är i samhällets struktur och dess kontext. Antalet akutboenden som når upp till de krav som barnperspektivet ställer är få. Andra begränsningar inom organisationen är en stor arbetsbelastning och budgeten organisationen måste förhålla sig till. En annan begränsning är vid de tillfällen där socialsekreteraren och chefen har en motsatt bedömning gällande klienter.

The purpose of this qualitative study is to investigate social workers experience on the child’s perspective in the social service in Malmö and their capacity of action in regard to the child’s perspective. This study is based on four semi structured interviews with social workers in Malmö who work in the social service with homeless children and families. My conclusion from the study is that the four social workers that I interviewed agree that the work they do is from the child’s perspective and they always have it in mind regarding every decision they make in the social service. The social workers have trouble mentioning some of the practical ways they work from the child’s perspective and how they implement it in their everyday work. They also state some limitations in their work that prevent them from fulfilling the requirements that the convention on the right of the child puts forward. Overall the social workers experience a good capacity for action in regard to the child’s perspective but also state limitations. The most noticeable ones are in the structure of the society and its context. The amount of emergency accommodation that lives up to the requirements from the convention on the right of the child are few. Other limitations in the organization are a big workload and the budget in the organization. Another limitation in some instances are the occasions where the boss and the social worker disagree on an assessment regarding a client.